Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna rätt aristokratiska sjukvårdsinrättning, som för oss friska
och oppositionella människor stått som en bigotteriets högborg.
Jag minns mycket vackra unga sköterskor, omvärvda med ett starkt
romantiskt skimmer, som unga, fina nunnor. Från hela Sverige
kom det ett och samma recept till Hjalmar: alla skickade honom
”Hjärnes testamente”. Han tog det nog aldrig, förströdd som
han var, utan blev frisk ändå. Men det var en svår pers och
ganska hemskt att se honom liksom passiv och tillbakadragen
från världen.
Persen gick över och allt blev som vanligt. På hösten fick jag
erbjudande om en plats i Stockholms-Tidningens redaktion, utan
att ens ha tänkt på att söka den själv. Det var ganska svindlande,
trehundra kronor i månaden, vilket var en stor lön då. Redaktör
Rinman hade tänkt på mig, då det märktes att man behövde en
dam i staben. Och jag kom — flög kan jag säga. Fick ett
uppdrag innan anställningsdagen var inne. Det uppdraget var nu
inte särskilt kvinnligt betonat då det gällde att intervjua
upptäckaren (tillsammans med Ehrlich) av syfilisboten, den japanske
professorn Hata. Att jag turistat i Japan gjorde mig inte mera
lämpad för uppdraget.
Jag gick ner till tåget med vilket den berömde japanen kom.
Det gällde — det gällde nu att visa tidningen att man kunde klara
ett uppdrag!
En mur av svenska läkarryggar stod framför mig utanför den
kupé, varur den lille store mannen med de korta armarna steg
ned. Breda höga svenska läkarryggar. Jag ålade mig emellan och
satte en fråga på professor Hata och fick ett leende svar med
mycket saliv — japanerna dra in och ut saliv då de le detta sitt
äkta japanska leende, vilket de alla skola ha på sitt ansikte som
ett tecken på behärskning och jämnmod. Men mer blev det inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
