- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
114

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Till umgänget här hörde Fernanda Nissen och Oscar Nissen,
nyss gifta med varandra efter skilsmässor på ömse håll.
Skilsmässorna voro då mera i svang i Norges intelligensvärld än de
hunnit bli i den svenska. Paret Nissen var lyckligt och älskade
varandra, de hörde ihop. Han var en typ à la Rudolf Steiner med
öppen krage, yvig svart halsduk och hade stora bleka händer.
Han var kvindeläge. Hon var en strålande uppenbarelse av själ
och humor, rättsinnig, förfinad, modig, snobbfri. Min tillvaro
i Kristiania tycks ha uppfattats som om jag skickats hemifrån
för någon pojkhistoria, det gick upp för mig vid ett tillfälle, då
jag fått följa med till Nissens. Doktorn tog mig om axlarna och
ställde mig vid fönstret så att dagern föll mig i ansiktet. Så
spände han sina ögon i mig, de borrade, men funno ingenting.
Och med ett leende och en klapp lät han mig gå. Hade det
varit blott ett par år förut, hade jag trott att jag skulle få barn
av den blicken.

Fernanda Nissen brukade berätta hur hon bott i Göteborg
under den svåraste perioden under skilsmässan. Förtvivlad,
förtalad, i ångest för hur det skulle gå. Så gick hon där snyftande
på gatorna med sin ena förlamade arm, slutligen upptäckte hon
att hon glömt näsduk och gick in i den enda fina butik
Göteborg hade och bad att få köpa ett lommetörklä. Men ingen
förstod vad lommetörklä var och snörvlande och hickande måste
hon slutligen gripa till franska för att få något för sin näsa.

En syttende maj fick jag vara med om. Helma sydde åt sig
av glada trasor en klänning i rött och vitt, flaggans färger,
minus unionsmärket. Hela stan var i fest, från tidiga morgonen
gick man och drog genom gatorna, barnen med små flaggor.
På kvällen var det en kollation efter något möte. Björnson var
där och Edvard Brandes med fru. Fru Brandes var en lång,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free