Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ständigt hörde tala, mot de män jag läste om, de ”trætte mænd”,
som gjorde ens horisont ännu mer resignerad, all den
upplysning man fick på dessa vägar, utan att be om den, vad voro
sjundeklassisterna mot Hjalmar Branting?
Och så kom ännu en som kunde ställas vid sidan av Hjalmar,
ännu en som gjorde min framtid som gift berövad alla
möjligheter — det var Karl Staaff. Exakt när han dök upp i umgänget
kan jag inte säga. Men slutligen var han där och han fyllde
vårt hem med just detta andliga nöje, som var dess essens, då
det var som bäst. Han satt ting i Hedemora, därifrån kom han
med presenter, ett skärp, en väska av ofödd säl, en märklig sak.
Karl Staaff var satirisk, det var mycket tjusande. Satirisk var
Hjalmar aldrig, hans ton var inte den. Han kunde avfärda, han
kunde draga upp ögonbrynen, man blev blixtsnabbt stukad blott
av den minen och det korta:
— Hur sa du?
Om man uttalade ett ord fel. Rodnande kröp man tillbaka och
såg efter i vilken ordning bokstäverna stodo. Ibland voro ord
omöjliga att känna till: krákel sade man, men då skrattade
Hjalmar. Det kunde hända att han blev ärligt förargad, jag
kom en gång med min engelska snobbism och talade om något
som jag kallade råppstn. Det låg mittemot Lidingö, Hjalmar
blev het. På sin stads och sin bygds vägnar, på sunda
förnuftets och på just det karakteristiska som låg i namnet:
— Det heter Ropsten, det är en sten man står och ropar på,
begriper ni väl! Sådana dumheter!
Umgängesvännen Karl Staaff var på ett annat sätt. Alltid
spydig, alltid ironisk, men innerst vänlig. Satiren var en form,
som roade oss oerhört, han var kvick. Alltid klar, alltid
slagfärdig, alltid torrt munter. Eftersom han inte var min pappa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
