- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
49

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fruar. Ofta voro de gladlynta, omväxlande med vredesutbrott,
som skrämde herrskapet inne i våningen att hålla sig undan,
eller de möttes med samma mynt och stora uppträden blevo
resultaten. De hemsysslor som sålunda kunde förekomma för
familjens döttrar voro rena chimärer, otillfredsställande, en
ironi. Vi kände det och reagerade med sura miner. Någon gång
kunde man ge sig ut i köket för att trilla deg, aldrig sätta degen,
aldrig vara med på allvar.

Jungfrurna hade ”fästmän”. Alla de jungfrur som en lång
tid avlöste varandra hos oss, sedan Mathilda rest och tills nivån
blev bättre, kåren blev medveten om sig själv och hemmet
bättre förstod den och sysslorna, hade barn. Men till skillnad
från utomäktenskapliga barn nu, visste man aldrig var dessa
funnos, man bara hörde den ena jungfrun efter den andra i
någon förtrolig stund berätta hur hon en kväll tagit om sig en
schal och velat ”gå i sjön”. Men de fingo nya fästmän. Han satt
inkrupen i jungfrukammaren eller kom hem om söndagarna, då
herrskapet var ute. Många sådana gånger hade våra jungfrur
främmande inne i våningen; vi barn blevo delaktiga i detta och
vi skvallrade inte. Därtill voro vi alltför beroende av dessa våra
tyranner och hjälpare — ty det var jungfrun som väckte en och
som alls lagade att man inte kom tom i magen till skolan,
vilket man gjorde, om hon försov sig. Det hände mig att vakna
i vintermörker och icke veta vad klockan var, stiga upp och klä
mig till och med underkjolen och så lägga mig och sova vidare.
Då jag sedan väcktes var jag förvånande fort färdig och kunde
dricka kaffet och äta skorporna i något så när lugn. Naturligtvis
skola många förfasa sig över sådant — men vårt hem var ett
”litterärt” hem, föräldrarna hade arbetat till två—tre — ja, till
fem, på natten, nu sovo de. Hos oss gjordes natten till dag i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free