Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
levande de kunde få tag i i kloaken och sedan stodo de med
händerna på knäna och tittade ivrigt ned på råttans dödskamp
mot de hala väggarna, som den aldrig kunde ta sig upp för.
Pojkarna upptäckte snart min obotliga rädsla för råttorna, det
fanns söner till hyresgäster, som deltogo i detta hojtande
plågande av djuren och mig. Här rådde ingen skillnad på bättre
mans barn och andra.
Råttor funnos också med i det skrock man hörde: det fanns
barn som hade en hårig fläck på armen, den berodde på att en
råtta sprungit över moderns arm, medan hon gick med barnet.
Att leka på vedgården var en tjusning, doften av bark,
hästlukten, friden där under ljudet av sågmaskinerna, man satt på
huggkubbar och upprepade i oändlighet: Tänk på ett tal,
fördubbla det ... Så plockade vi blommor — ja, det växte
maskrosor i närheten. Jag ville gärna ha dem, men blev mycket rädd,
då skomakarn, som hade sitt fönster helt nära marken, hötte åt
mig. Skämt i den vägen förstod jag mig inte på, det kan ju
hända att han inte menade det så allvarligt.
Man plockade blommor, det vill säga bara en sort, kamomill,
där nu Karlbergsvägen går fram. Viran hade med sig ett
paraply och vi kommo hem med det utspänt och fullt med
blommor — ogräs, men för oss var det blommor. Så att vårt liv var
enkelt och trots alla faror och mörka sidor hade det ännu
paradisets frid. De långa höstkvällarna höll man till på gården, det
blev mörkt, men man stannade ute i den ljumma luften och lekte
sina ”sista paret ut” och annat, i fröjd och gamman, tills någon
ropade från fönstret att man måste komma upp. Päronträdet
klättrade jag i, jag var icke feg i sådant. Huset hade en
brandstege, som allt var tämligen murken, det kan jag nu förstå
eftersom jag kunde stå högt uppe på den och skaka den så att hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
