Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
III.
Vi flyttade från Johannisgatan 22 till Norrtullsgatan 3,
pappas eget hus, som professor Branting byggt. Då han byggde
det, ansågs det ligga så gott som på landet och det låg ännu
långt ut. Det var ett litet palä, höga fönster, trappljusen buros
upp av keruber och fylliga damer. Men ändå ryckte livet
närmare här, i detta fina château. Johannis avskildhet och frid
försvann, med ens blev tillvaron mindre skyddad.
Johannis kyrkogård var då en lugn, skön och kär plats. I
Hedvig Svedenborgs memoarer berättas däremot om de vilda
bataljer som ägde rum på hennes tid mellan ”busar” och
elementarpojkar. Även busflickor tycks ha varit med. Men det
var redan avslipat på vår tid. Från Johannis minns jag
ingenting annat än frid, innehållsrik stillhet, glättighet. Med
flyttningen till Norrtullsgatan 3, där mamma ännu bor, då detta
skrives, kom det dåtida Stockholms ”bottenproblem” en inpå
livet, allt blev svårare, mera skiftande, allvarligare, hårdare. Nu
fanns det inte alla somrar pengar att bo på landet för, skolan
blev en makt och fick sitt skräckgrepp om en. Frans älskade
vaxansikte började smälta så underligt och jag lade honom i en
grav i en av min svartlackerade flickbyrås lådor.
Bottenproblemet var fulla gubbar, för att inte säga fula
gubbar, tokiga gummor (Trasfröken, ofarlig men dock tokig),
kor och råttor. Så ser jag bottenproblemet, sådant det kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brantings/0027.html
