Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det fina vaxansiktet med den goda doften. Det var för mig då
som om jag fått dessa saker av Hjalmar, orättvisan mot mamma
ligger i att han blev ett med denna ljusa, stora, sagolika jul.
Våra jular blevo alltid fester alltsedan. Mamma måtte redan
på Johannis ha recenserat barnböcker, en gång råkade jag få
se en trave bilderböcker, som luktade så gott av färgen — jag
vek undan för en hemlighet, som fyllde mig med glad
förväntan. Fanns månne bland dessa böcker den gången förebilden
till Elsa Beskows böcker längre fram: Nanna Bendixsons
”Skogstomten”? Det var den första svenska boken i sin art,
åtminstone näst efter Jenny Nyströms ”Barnbok” med ”än slank
han hit, än slank han dit” och Skvallerbytta Bing Bång.
”Skogstomten” var emellertid till skillnad från Jenny Nyströmsboken
en hel saga, på vers och med tavlor, och det var en nyhet.
Denna jul lär jag ha varit vild av lycka, med glödande kinder,
har man sedan sagt mig, jag tycker mig se hur Anna och
Hjalmar stodo och sågo på oss, arm i arm.
På juldagsmorgonen slogos Henry och jag. Henry tog den
docka han fått, i benen för att drabba mig med den — den hade
huvud av porslin. Han måttade fel, och huvudet gick i kras. Jag
förstod redan då hans bestörta min: man gör sig obotliga skador
genom eget förvållande. Men samtidigt triumferade jag grymt
för egen räkning — jag hade Frans kvar och skulle för resten
aldrig ha handskats så glömskt med något jag höll av. Ja, vi
slogos, Henry och jag. I vissa familjer ha syskon den
erfarenheten. Det fanns ingen vrede i slagsmålen, kanske det var ett
behov av kroppsrörelse, ett utlopp. Jag tror det. Ty jag slogs
på allvar, hårt, hett. Jag var starkare än Henry och mörbultade
honom, han fann sig tåligt. Det kunde hända att mamma
plötsligt stod i dörröppningen och bara såg på mig — då skämdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
