Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Från Ångermans sista dar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOTTENHAVSFISKARE 22 s
néus kom över, och hans båt satte segel. Men ehuru
man nu försökte på alla de sätt man av ålder kände,
lyckades man ändå inte få upp den sjunkna
skötkroken. Då skotade man till sist med en
svinhårs-lina, och när vålan kastats, utmärkte trälappen, var
Ångermans krok låg, ett par tiotal famnar från de
ökande bränningarna vid Rå.
Vinden svängde under hemfärden och blev
nordlig, sjön stod som en ur om bogen och sköljde in,
men solen hade seglat upp i rymden och sken glatt
emellan de oroliga molntapparna. Och så fort man
kom hem, lät gubben Ångerman dra upp båten på
strand.
Gumman Ångerman stod på bron och jämrade sig
över den soliga störmen, som ej ville lägga sig. Hon
såg upp i himlen under handens skydd, och katten
jamade vid hennes fötter, medan hönsen kluckade på
gården nedanför bron. Men Danke och flickorna sade
bestämt, att om inte Ångerman lånte en ordentlig
båt, så fick han fara ensam till Rå efter kroken.
Ville han däremot skaffa båt, så kunde han purra
ut, när det var klart, nu skulle det bli sovet en timme,
ty natten hade inte skänkt en blund — sade jäntorna
och gasp.
III.
Nu gick gumman ner till stranden, där gubben
stod på knä vid skötbåten och snickrade och svor och
klådde sig i huvudet. Han visade henne, vilket stort
hål, han måst tälja upp och passade in den nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
