Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Gumman Ångerman grät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 2
LUDVIG NORDSTRÖM
GUMMAN ÅNGERMAN GRÄT.
Sedan stormen redan länge hade legat och varit
svart ute i horisonten, sände den en dag alla moln
för solen samt fiskmåsarna högt i skyarna över hamn,
och det började bli kallt mot natten.
Detta var i augusti månad.
Man hade inte varit på sjön i flera dars tid. Alltså
hängde nu inga nät i gistvallarna. Men vid sjöbodarna
lågo skötbåtarna, somliga under tak, andra inte,
allteftersom fiskaren var eller hans far varit rik till att
bygga båthus eller inte.
Runt hamnen gick berget i en hög vall. Högst på
vallen stod lotsstugan och strax ovan lotsstugans tak
låg för närvarande himlen som en nerbukig och grå
presenning, genom vars hål och springor vatten
började sippra.
Mot kvällen kom grundläggarn in till skräddarn och
pratade med skräddarns dotter, men skräddarns dotter
hörde inte på honom utan pratade med Ångermans
dräng, som stod stödd mot dörrposten rökande pipa.
Man började redan gå till sängs runtom i hamn,
och endast stormdånet utifrån skäret och uddarna
hördes, med tillägg av skogens jämmer och prasslet i
hamnens fåtaliga och torra lövträn.
— Jag kan se, sade grundläggarn, att ungdomen
reder sig själv, fast det är stormen, och då är det väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
