Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Potatissättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUDVIG NORDSTRÖM
karna med övre åkern, ty där är svartmylla, och där
växer så otjänligt mycket ogräs. Och när han mönstrar
havrestycket, tar han av mössan och river sönder alla
myggbett, som han inte känt förut och utbrister:
— Faen! Att det ska vära så bannat myttje bortå
ogräset!
Han rycker i stubben och sliter upp revor som
kommit, men han känner, hur de hålla emot och ha en
hel hjälphär nere i myllan, och tillintetgjord inför den
starkare naturkraften står gubben och bara tittar på den
mark, han brutit men inte lyckats tämja ännu.
Gubben går sakta, timmarna förrinna.
Det finns ingen sol uppe längre, och sunden ligga
blanka, krokbåtarna ha återkommit alla, fåglarna ha
tystnat, endast orren hörs sjåsa i skogen. Samt trasten.
Det är också en tunn skymning över hamnen.
Då kommer moster Ångerman tultande uppför
Myresudden, och hon pustar och stånkar. Hon stannar.
— Ångerman! Ångerman! ropar hon.
Gubben är döv, han hör inte. Men hon får syn
på honom och går fram till honom.
— Är du toket, Ångerman? skriar hon. — Klocka
gå på elva, och du kom int hem nångång. Jag val ju
så rädd, så jag tro rakt du ligg här på Murresunn och
är död.
— Du är toket du, Johanna! Jag gett fäll si åt, hur
jag har’et härhenen.
— Far du int och koxa och koxa här på Murresunn
för jämnan. Nog ha du fäll tid att sova, når du ha
slite och släpa hele dah. Kom nu, Ångerman!
— Ja, ja! mumlar gubben och har på engång blivit
trött.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
