Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Herrans nasir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOTTENHAVSFJ SKARE 14 9
I många år hade han redan plägat om höstarna göra
resor inåt landet, ända uppåt nästa län och med god
Vinst sälja sin strömming. Patron Edin i Öbacka var
död, hans måg Dellwik hade dränkt sig, och
Ångerman redde sig gott utan mellanhand. Till Stockholm
sålde han alltjämt, och den nye skeppare, som nu
förde »Niord» efter den gamles död, bjöd en höst
Ångerman på fri resa fram och åter till huvudstaden,
och bjudningen accepterades. Händelsen väckte stort
uppseende i hamnen, det var första gången någon
därifrån kom så långt. Johanna bad till Gud och grät
och bönföll få slippa. Nej, hon skulle med.
Ångerman stirrade på henne och hånlog.
— Minns du morfarn din? frågade han.
— Morfarn?
— Han, som lotsa sjöamiralen?
— Ja, än sen då?
— Du var int av sämsta släkt, sa du! Minns du det?
— Nog minnes ja fäll det.
— Du har int nå barn, sa Ångerman med ett löje,
det finns just ingen enda efter mig, som kan säga, vem
jag var. Men när jag är död, lev du kanske och tala
än med ungdomen, och då kan det fäll hända, det blir
stäv i hamna, att du följde Ångerman till Stockholm,
och så vet en, att jag kanske int var av de sämsten,
jag heller! Som for så långt!
Vid dessa ord glittrade hans ögon, men Johanna
såg länge på honom och svarade:
— Ångerman, jag är rädd, du får det farligt, ja,
farligt rakt, då du är död.
— Det angår mig inté, svarade han, men du följ
med till Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
