Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Herrans nasir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOTTENHAVSFJ SKARE
14 9
Emellertid lag patron efter Ångerman, att han skulle
gå i bolag med honom om all strömming i hamn.
— Nu blir det järnväg, sa han, och vi kan vräka in
strömming kring hela länet, både södra och norra
länet, och bli rika karlar.
— Nej, det säj jag stopp till! svarte Ångerman, ty
sälja annorlunda än ur hand i hand, det gick i alla fall
över hans horisont, och nu blev han misstänksam.
— Jag får si, sa han, kanske att jag far oppåt själv.
Och patron Edin sa sen till sin hustru:
— Det är en tjyvrackare, den där!
— Tror du inte, Edin, svarte hon, att det är han,
som anser det om dig?
— Ja, fruntimmer och fruntimmer! fräste gubben.
Men en sak hade Ångerman dock snappat upp,
och det var, att söder ut, i Hälsingland, hade
fiskrarna börjat göra småkaggar åt surströmmingen, och
det gjorde den begärligare. Och gott betyg hade han
fått för sin vara av patron. Denne hade högst
egenhändigt tagit en surströmming ur laken, dragit av den
mellan pekfingret och långfingret, rivit ut benet och
ätit på stående fot.
— Fint, din fähund! skrek han sen. Fint som satan!
Det blir god törst och drar bra med brännvin!
Och så blev det uppgjort, att Ångerman skulle ha
fast räkning hos patron och betala med strömming, och
när allt var klart, kläderna sydda, fotografierna
betalade och varorna stuvade, vände öborna hem igen på
en hjulångare, och nu bar det till invigningen av
storstugan, och ett och annat fanns för den dagen, vilket
nog skall bli uppenbart.
9. — Norilstrum. Rottenhavstiskare.
X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
