Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Herrans nasir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOTTENHAVSFJ SKARE 14 9
Patron skrek och gasta, frun kom in, hon var klädd
i klommigt tyg som en soffa, och Johanna neg; så blev
det kaffe, och konjak trollades fram, och nu kände
sig Ångerman riktigt som karl, minsann! Han sneglade
på hustrun, och hon hade aldrig sett honom så mjuk
i ögonen, men själv tyckte hon sig sitta mitt i
himlavalvet, alltsammans gick runt och opp och ner och
snurrade på, och hon kände sig färdig att stupa i
ingenting och trumla huvudstupa ner till Tvärhamn
igen, som väl ändå måtte ligga rätt ner, under
hennes fötter.
Vad det led, tog patron med sig Ångerman, och
frun började språka med Johanna; om Tvärhamn och
fisket och skörden ..
— Int har vi nån skörd där i Tvärhamn! genmälte
Johanna.
— Men vad ger ni korna då? frågade frun.
— Int har vi nå kor, int!
— Men var får ni mjölk ifrån då?
— Int ha vi nån mjölk.
— Men vad äter ni till gröten då?
— Ha’nt vi dricka!
Då teg frun en stund.
— Ni måtte ha hårdare liv där hos er än i andra
hamnar, då! sade hon till slut.
— Ha’nt vi som Herran ger oss i sin nåd! svarte
Johanna^ och det var intet att svara vidare på.
Men inne på kontoret gjordes stora affärer upp.
Ångerman sålde hela strömmingslagret åt patron för
1,000 riksdaler jämnt, men nu hade han behov av
varor själv, och så bar det av ner i boden.
Hade Johanna varit yr förut, så blev hon under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
