Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Herrans nasir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOTTENHAVSFISKARE
6 7
benen och spejade ut, men inte ett liv syntes till.
Slutligen somnade hon hårt, och mitt i hennes
djupaste sömn kom den ensamma båten tillbaka om
uddarna, det var i gryningen. Solen hade ännu inte
gått upp, några spridda stjärnor syntes fortfarande
på det gulvita fästet, runda och stora som
barnansikten, och hela den levande naturen var stänkt med
dagg, som luktade friskt.
Båten flöt långsamt på det lugna vattnet, knappt
två tum över ytan, och när solen nu dök fram och skär,
uddar, våta trädtoppar, sund och stränder lyste upp,
så tändes hela båten som en eld — så full av
strömming var den.
Johanna väcktes av prat i bodsvalen, gnuggade
ögonen och flög ur sängen, och när hon kom på utbryggan,
föll munnen upp som en ugnslucka.
— Men! Hjälpanes! Ha I fische?
Karlarna voro fåordiga och drogo båten under
skjulet i skugga mot solskenet.
— Det tör vara bäst, du lejer folk att hjälpa dig
gäla! sa Janne.
— Kan int vi göra det i lag då? invände hon.
— Vi måste ut igen! svarade han. Det är int hälften
ens, vad vi har i båten! Han är storfischar! tillade
Janne betydelsefullt.
— Å, hjälpanes! slog hon samman händerna, och
så bar det av in bland kokhusen, medan Ångerman
och Janne rodde ut i den senares notbåt; och när de
efter ett par timmar kommo tillbaka, flöto de lika tungt,
och de ystra vågorna stänkte in över relingen.
Hamnborna samlades i bodsvalen; och det var ett
mummel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
