Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Herrans nasir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
LUDVIG NORDSTRÖM
när de kommo in på hamngatan igen, sa gubben
Hardin:
— Han är rakt unnerli’n!
— Ja, sa en annan, ska’n vara klok, tro?
Men efter en lång tystnad sa äntligen Janne
Lock-néus:
— Vi får nog bygga i östan och västan då, efter
denna dagen, här i hamna, tänk jag!
Och så hade Ångerman med sin tystlåtna envishet
brutit de sekelgamla traditionerna i Tvärhamn.
XI.
Den tiden bedrevs icke fisket på samma sätt som
nu. För det första gick strömmingen närmare land,
så att man hela försommaren använde sig av not,
d. v. s. bedrev fångsten intill stränderna, och när så
med Jaxmäss, d. ä. Jacobi dag, den 25 juli, skötarna
togo vid, ja, då satte man dem i själva hamnutloppet
och drogo dem fulla och vita som skinnfällar ur vattnet
i soluppgången.
Nuförtiden hänger strömmingsnoten, styckad i
eländiga remsor, som skydd över trädgårdslanden,
och fiskrarna sätta skötkrokar i försommarhavet, djupa
förankrade garn, som stå från kväll till morgon och
ofta halas tomma, då solen bryter upp ur horisonten,
och i skötsättningen får man ge sig ut till havs till
grundklackar och öde skär, ligga över natten på öppna
havet och tacka Gud dessutom, om man om morgonen
har några fjärdingar med sig hem.
Just på Ångermans tid stod strömmingen som pac-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
