Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Herrans nasir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
LUDVIG NORDSTRÖM
Ångerman log, såg över till gubben Östensson, vilken
också grinade, som om han haft knip i magen, pekade
över på hustrun och sade ett enda ord:
— Kvinnfolk!
Och begynte sen syssla med timret.
Den gången gick Johanna hem och grät för första
gången.
Men hon gjorde det inte otröstad i enslighet, ty
kring stolen, där hon satt, samlade sig snart sagt alla
gifta kvinnor i hamn, somliga med barn på armarna,
andra med barn under mellangärdet, de flesta tomma.
— Si på nu! var det en som sa, Anna Kajsa
Lock-néus. Nu sitt hon där och skvala som ett hustak, det
är fint! Det är grant! Det är karl att prisa, tyck en
int det?
Så brast det löst, medan Johanna vaggade av ocn an.
— Tocket troll till karl!
— Komma’n då som ett spektakel från lands och
titta med de där otäcka bockögena .. — i mannaminne
har en väl aldrin hört, att int hustru och man var ett..
— En har nog hört tal, att hamnborna våra sup
och grassera som ena troll, men te minstingen talar
dom då om, allt vad dom nånstin har på hjärtat..
och mera till..
— Och så vet en ju det, vad prästen säg: så är en
icke mera två utan ett kött! Och si nu! Tocket kött!
— Höre du, Johanna! Kan du kalla det här att
vara käring åt karln? Då du aldrin få veta nå?
Hon torkade tårarna och kände sig uppfordrad
att gå emellan, i alla fall.
— I får int döma’n så hårt! sa hon. Han är ju
från lands!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
