Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wilh. Aug. Detl. von Braun - Wilh. Aug. Detl. von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
371
det i vattnet. Men sådant gör kroppen godt, och är
vida att föredraga än den outhärdliga värmen i fjol. -
- - -
Här slutar den i min vård och till bruk efter mitt
för-godtfinnande anförtrodda samlingen af egenhändiga
bref från skalden Wilhelm von Braun. Hvad jag vidare
har om honom att meddela, inskränker sig till följande
mig godhetsfullt lemnade upplysningar rörande hans
sista dagar och slut.
Uti ’’’bref till en vän i hufvudstaden", dateradt
Lysekihl d. 16 Aug. 1860, skrifver Herman Bjursten:
- - - "Jag sitter nu på en klippa i hafvet, der vår
gemensamme vän, skalden Wilh. v. Braun för sommaren
slagit ned sina bopålar i ett slags eremitiskt lugn
och der han nyligen helsade mig med följande distichon
efter den grekiske vise:
"Du, som dig ensam fann i den menniskohvimlande Öknen,
Bota dig, gå, misanthrop! bota dig, blif - eremit!"
Utanför fönstren i den fiskarkoja vi bebo ryta
Kattegatts yrande vågor, och på en half mils afstånd
reser sig Lysekihls kyrktorn. För Öfrigt - idel
nakna klippor, sedan sekler tillbaka "utpinade" af
de skarpa hafsvindarne. Men det är fest i skaldens
stuga - fest på färsk, egenhändigt fångad hvitling
och färsk potatis, färskt smör, färskt bröd, oskummad
mjölk. I bakgrunden vinkar en tuting och en afton af
förtroligt glam medan "böljorna slå emot skären." -
Den klippö, der vi befinna oss, heter Kornön -
ironiskt, som det vill synas, - ty något korn kan
ej upptäckas. Skaldens värd heter Schiller, också en
ironi. Emellertid saknas icke lyran i Schillers stuga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
