Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eberhard Gotth. Ernst von Vegesack - Eberhard Gotth. Ernst von Vegesack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
läkare, professor Trafvenfeldt, besökte honom
om eftermiddagen, några timmar innan dödsarbetet
började, tryckte han dennes hand och sade: "dödshinnan
börjar dragas Öfver mina Ögon och jag känner att
slutet nalkas, tack för all omvårdnad". Få timmar
innan döden afhämtade sitt offer uppvaknade han
från en lätt slummer och bad mig uppresa sig från
hufvudgärden, hvilket jag skyndade att efterkomma. Då
tog han min hand i sin, tryckte den och framstammade
med matt röst: "som mitt slut nalkas, anförtror jag,
o Gud! mina barn i din vård; och du, min son, om du
hemsökes af behofvet, sä gör detta tecken (han gjorde
här ett tecken med händer och armar), och hjelp af
dem som det tecknet förstår, skall ej ute-blifva, det
är det enda arf jag kan lemna dig". Derefter kysste
han mig, under det tårar runno utför hans infallna
af dödssvetten fuktiga kinder. Han bad mig slutligen
lägga honom ned på kudden, bibehöll min hand i sin
tills att den sista striden var utkämpad1".
Så lefde och så dog en svensk hjelte af äkta
skrot och korn! Jag har uti inledningen till denna
uppsats vidrört, måhända med alltför len hand, en
påpekad pligtförgatenhet mot ett stort och glänsande
fosterländskt minne. En ledning för bedömandet af
den glömska, för hvilken den åsyftade personen varit
utsatt medan han lefde och verkade, och som efter
hans död skulle taga vården om hans minne, antyder
den utmärkte och tappre Öfversten m. m. friherre Carl
v. Diibens förslag till grafvård öfver General von
Vegesack: "Vältra ett granitblock öfver grafven och
inrista der helt enkelt: "Här hvilar v. Vegesack,
fri från afund och förtal".
Det har sig dock icke så lätt att i längden ignorera
ett frejdadt minne, och minst hos ett folk, som
älskar att påminnas om de stora döda, och som inser
att kärleken till fadrens lysande bragder utgör ett
af vilkor en för dess egen ära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
