- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
I:202

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pehr Gabriel Wickenberg - Pehr Gabriel Wickenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

202

VI.

Under de fem månader, jag efter denna bekantskap
qvarstannade i Paris, blef Wickenberg mitt nästan
dagliga sällskap. Han hade i sin personlighet nedlagd
en verklig dragnings- och tjusningskraft. Man kunde
ej annat än intagas af och sluta sig till ett så
poetiskt väsen.

Wickenberg älskade med passion musik och spelade sjelf
både viol och piano, då melodier ur minnet vanligen
framkallades. Gemenligen besökte vi tillsammans
stadens theatrar och concertsalar. Italienska
operan var hans hjertas tempel och Rubinis sång
hans själs Jacobsstege. Under hemvandringen från
dessa representationer var han merändels tankfull
och sluten; han liknade en drömmande, förlorad i
inspirationer. Understundom inträffade likväl att han
kände ett behof att ge luft åt sina svärmerier. Då
fylldes hans ögon med en skärare glans; hans väsen
darrade af den inre rörelsen, de bleka kinderna
purpurfärgades och stämman framflöt som ett Ijuf-ligt
smekande tonfall, der den ena bilden efter den andra
steg fram och speglade sig.

I det lefvande ville Wickenberg finna poesi, och
han fann den. Hur mången gång under våra promenader
stannade han ej och bad mig betrakta föremål, som
mig syntes utan allt värde att fästa sig vid. Det
kom sig deraf, att han sjelf var rik på kärlek till
allt skapadt. Serskildt påminner jag mig hur han en
dag blef förtjust uti en liten åsna, som kom in till
staden med grönsaker. Genast togs ritboken fram och
nu aftecknades djuret jemte dess pådrifvare. Medan
detta skedde, tillfrågades jag flera gånger om jag
ej tyckte att åsnan såg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bortgang/a0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free