Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Adolf Agardh - Carl Adolf Agardh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
I Frankrike före 1789 och i Polen fanns ingen
tryckfrihet. Likväl reste sig bådas nationer i
massa emot magten. Om tryckfriheten funnits der,
hade sannolikt ingendera af dessa revolutioner
hvarken varit så blodig, eller så oväntad. Carl
X:s ministrar kastade skulden för de tre dagarne på
publicismen; och publicisruen var dock deras enda
vän, deras enda pålitliga rådgifvare. Thronen föll,
ej derföre att publicismen angrep den, men derföre
att den sammanstämde med opinionen.
Det behöfdes mera mod att höra sanningen, än att
våga lifvet. Egenkärleken att ha rätt är starkare
än egenkärleken att lefva. Ofullkomligheten är
äfven den högst uppsatta menniskans lott, och dock
vill ingen erkänna att man kan misstaga sig. Detta
är mensklighetens afgudadyrkan, mensklighetens
hedendom. Man gör sig sjelf till Gud, och fordrar
dertill, att andra skola tända rökverk till ens
brister.
Påfven brände fluss, liksom hedningarne stekte
Laurentius. I hundrade år trodde man att man äfven
uppbränt hans anda. Man lyssnade om ännu något
flämtande andedrag hördes. Då man var som säkrast,
uppstod han ånyo under namn af Luther, och gick som
de 3 männen oskadd genom elden.
Huru många böcker har man ej sedan brännt? Liksom
sanningen, den oförgängliga, kunde brinna, för det
att man vet att hon lyser. Flamman är ju hennes
element; och vid det bål, man reser åt henne, tändas
tusendefacklor, som annars icke skulle hafva funnit
någon härd att tändas vid.
När låta menniskorna varna sig af vishetens
Gudomlighet, Historien? När igenkänna de sin vän
i den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
