Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Esaias Tegnér - Esaias Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utmärkelser af ifrågavarande beskaffenhet,
visserligen af honom sökta, men hvilket skedde mera
på intimare vänners ifriga uppmaningar, än af egen
drift. Åtminstone var detta fallet med "Svea". Så
berättade Agardh for författaren, att då sistnämnde
skaldestycke var diktadt och Tegnér en dag för honom
uppläste detsamma, visade sig skalden härunder flera
gånger i begrepp att rifva sönder arbetet, under
ofta förnyad förklaring: att det ju deri hvarken
fanns rim eller reson. Ja, han dref till och med den
satsen, att han till straff för att så småfnaskigt
hafva behandlat ett så stort och lysande ämne
förtjenade handplagg. Det är ej i allmänhet kändt,
tillade Agardh, att flera af de mest imponerande
ställena i den fosterländska sången, och uti
hvilka Ryssland skarpt tilltvålades, utgallrades af
Akademien, såsom varande af en alltför inflamerande
beskaffenhet. Vidare: att nästan samtidigt då han
skref Svea, uppkastade han planen till en större
dikt, som skulle bära det stolta namnet Ehrensvärds
Graf. Han hade redan flera sidor färdiga och jag
väntade att oförtöfvadt få se fostret framträda i
dagsljuset, då han en qväll kommer och helt muntert
berättar mig att han deponerat sin Ehrensvärds Graf
i ett "säkert archiv", der ingen skulle göra sig omak
att leta rätt på hjeltegriften. I den lefnadsteckning
Böttiger gifvit en välförtjent plats i Tegnérs
"Samlade Skrifter", vidröres med några ord den
ofvanberättade tilldragelsen sålunda: "då och då hör
man lekande ljud; man ser en solglimt af löje och
satir, och här framskymtar kanske mest hans rätta
jag. Så, bland annat, när han, i skaldebref till
en vän, utgjuter sin harm öfver Svenska Akademien,
som ej prisbelönt hans 1805 till täflan insända poem
"Kulturen". – Straffsången, vida mindre uppfylld af
"harm", än den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
