Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sta, vare sig reaktionära eller progressiva, förändringar i
författningen, om så är pluralitetens vilja. De anse den
mindre bildade massan af nationen utgöra det egenteliga
folket, och ju högre bildning individen hunnit, desto mera
aflägsnar han sig från de radikales sympathier, helst de frukta
för en lögn forskning efter sanning, utan fordra
auktoritetstro för sina åsigter, hvaruti de alltså sammanträffa med de
inhibitive. Sora de anse hvarje folk, äfven det råaste,
mäktigt att styra sig sjelft, så erkänna de endast republik såsom
ett rättvist, lageligt och lyckeligt samfundsskick, och
betrakta så den patriarkaliska som den konstitutionela monarkien,
icke såsom olika och nödvändiga bildningsstadier under det
menskeliga slägtets sträfvande från råhet till odling och
förädling, utan såsom egennyttiga och olageliga inkräktningar af
de mäktige på det s. k. folkets rättigheter. En följd häraf
blir, att samma samhällsförfattning, som kan passa för
Engelsmän och Nordamerikanare, efter radikalismens
samfundslära, äfven passar för Ryssar, Kineser, ja till och med
Hottentotter. Till den radikala grundåsigten hör naturligtvis äfven,
att den ostuderade är, endast såsom sådan, mera kompetent
att vara folkets ombud på Riksdagar, än den kunskapsrike,
emedan den förre, hvilken förstår lika väl de allmänna
ärendenas behandling som den sednare, har framför denne
bättre vilja, ädlare afsigter och varmare patriotism. Sluteligen
hör äfven till det distinktiva kännetecknet på radikalismen,
att den icke fäster samma begrepp vid ordet revolution,
som de inhibitive och evolutive meningsfraktionerna, utan
anser revolution alltid och i alla förhållanden loflig, ja berömvärd,
hvaraf följer, att den ej finner samhällsförändringarna
behöfva ske på lagelig väg. Radikalismen har dock den
obestridliga, ehuru negativa, förtjensten att, åtminstone i theorien,
bära aktning för den enskilda äganderätten; men hvad angår
radikalismens föregifvande, att den ensamt skulle erkänna
såsom grundsats förbindelsen att söka bereda åt så många
samhällsmedlemmar som möjeligt så stor välmåga och lycka
som möjeligt, måste vi anmärka, att denna grundsats
erkännes äfven af de flesta, om ej alla, öfriga
meningsfraktionerna, och att det skiljaktiga härutinnan endast ligger i sjelfva
sättet att befordra det uppgifna ändamålet. — Socialister och
Kommunister erkänna ej heller någon successift fortgående
samhällsutveckling, men vilja, i motsats med radikalismen,
forma samhället på en gång och för alltid efter sina
materialistiska åsigter, dem vi anse vara af våra läsare redan förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
