- Project Runeberg -  Den Speculativa Philosophen Johan Jacob Borelius i Calmar /
77

(1860) [MARC] [MARC] Author: Christopher Jacob Boström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dem134). Att na Gud, såvida hau af andliga
väsenden öfverhufvud kan tänkas (hvilket under föruts&tt-

ligen bar (det andliga) väsendet nti sig; men blotta skenet
verkar deremot i ocb för sig sjelf ingenting, emedan all
dess verkan kommer från väsendet (substansen) i det förra.
Den verkliga solen t. ex. är ett phænomen, jl. v. s. en kropp,
som har någonting väsendtligt eller substantielt uti sig; men
den synbara halfalnsbreda solen är endast en ofullkomlig
synbild i och för oss — af ett blott accidens hos den
verkliga. Sådana der simpla saker skall man nödgas lära en
"speculativ philosoph"!

m) Och detta med största skäl, emedan den philosophen
dock vet hvad en relation är och förutsätter, hvarom
deremot LB aldrig har skaffat sig något begrepp. Börande detta
ämne yttrar sig PB i sin påbörjade Propædeutik till
philosophiska statsläran på följande sätt: "I och för sig sjelft
står det oändligt förnimmande väsendet eller Förnuftet icke
i förhållande till någonting eller i något förhållande; ty då
det sjelf innehåller all väsenbet eller allt sannt och
egentligt varande, så kan det ej hafva någonting annat jemte sig
och tillsammans med detta ömsintas af en för bägge
gemensam bestämning (en relationggrund, ett fundamentum
rela-tionis), hvarförutan något förhållande ej låter tänka sig.
1Men detta hindrar icke att, då det oändliga väsendet eller
Førnnftet har alla ändligt förnuftiga väsenden uti sig och
förakt ligen ir deras yttersta grund, det likväl kan i och
för dem motsättas mot deras blott ändliga bestämdhet, och
dfi äfven motsättas emot dem sjelfve i deras helhet, samt
sålunda ock tänkas i relation eller förhållande till dem.
ftølationsgrunden Sr nemligen då deras eget sjelfmedvetande,
hvilket har både det Indliga och oändlig* till sitt totala
intrehåll eller omfång, och inom hvars eahet dessa då äro
de tvenne allmännast motsatta relationslederna (eorrelaterne)."
fin-monarch t ex. är, i *eb för sig sjelf betraktad, blott
•ch bart en menniska, »ch förblir ock — i och föv sig be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:31:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/boreliusjj/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free