- Project Runeberg -  Den Speculativa Philosophen Johan Jacob Borelius i Calmar /
67

(1860) [MARC] [MARC] Author: Christopher Jacob Boström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jagt den sats, som anföres till att bestyrka
detsamma 125); ty om en och samma idee förnimmes af
Gad och af sig sjelf, så måste den vara något fr&n
dessa b&da förnimmelser åtskildt, hvilket åter icke
kan vara fallet, såvida som vara betyder detsamma
som förnimmasia6). Antages deremot sistnämnda
sats, så följer deraf, att all skillnad mellan
förnimmelsen och det förnumnas eget vara upphäfves, icke
blott hos Gud, utan ho? hvarje förnimmande
varelse, enär den ändliga varelsens förnimmelse icke
mindre - förnimmes af, d. v. s. är för honom Sn Guds

rande påståendet, och endast LB kan inbilla sig, att ban
det gör. Han kan det nemligen så mycket mindre, som en
relation till sig sjelf år enligt hans tanke endast en hegelisk
eller borelisk absurditet. Redan i Scholan lårde ban sig,
att all relation nödvändigt førutiitter tvenne sirskildta
mem-bra relationis eller correlater. och hitintills har ban ej haft
någon anledning att betvifla den lårdomens rigügheb

«*) Det ifrågavarande påståendet år fullkomligt likaså
automatiskt, som t ex. principium contradictionis, eller den
satsen att det hela år större ån sin del. Och ingen
förståndig menniska företager sig att genom anförande af
andra satser bestyrka en sats, som år axiomatisk eller evident
genom sig sjelf.

Ias) Detta ntsåges af LB utan alla bevis, liksom vore
det ett axiom; men såvidt vi kun ne finna, har det ej nlgon
den mindsta nödvändighet. Såvida en idee är i och för Gud,
ir den en förnimmelse —• förstås af ett lefvande ock for*
nådigt väsende; men såvida en gudomlig idee ir i och for
sig sjelf, ir den icke en idee — en förnimmelse, utan ett
lefvande eller sjelfimedvetande och förnimmande väsende,
øeh endast hennes bestämningar äro ock knnna dl kallas
hennes förnimmelser. Äfven hirom ger PB de nSdiga op|
lysningarna i sina propædeatiskà forelåsningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:31:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/boreliusjj/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free