Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italienska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1613 Italienska språket 1614
romanska länderna segrande ur
striden. I ytterst ringa grad
synas de icke latinska språken
på halvön ha inverkat på
italienskan, om man undantager, att
germanerna, om också ej i lika
hög grad som beträffande
franskan, riktat språket med en hel
del nya ord, huvudsaki.
hänförande sig till krigs-, rätts- och
statsväsendet. — På grund av
politiska och andra förhållanden
fortfor under dén tidigare
medeltiden latinet länge att vara
landets enda skriftspråk, mer 1.
mindre korrekt använt alltefter
den skrivandes bildningsgrad.
Dock har man all anledning
antaga, att vid sidan av den på
latin skrivna litteraturen en
folkpoesi funnits på de ur
vulgärlatinet sig alltfort utvecklande
folkmålen, uppdelade i ett stort
antal med avseende på ljud- och
böjningssystem mer 1. mindre
skarpt markerade dialekter. Om
denna folkpoesi, som huvudsaki.
torde ha fortlevat genom muntlig
tradition, har man emellertid
ingen säker kännedom. De äldsta
säkra minnesmärken, man har av
italienskt språk, inskränka sig
till några enstaka ord i latinska
chartres från 900-t. samt ett
bekännelseformulär från 1000-t.,
skrivet på centralitaliensk
dialekt. I början av 1200-t. tyckes
också handelskorrespondensen i
allmänhet ha förts på italienska.
De bildade italienarna betraktade
sig alltjämt som romare, och
skriftspråket var för dem endast
latinet och ej lingua volgare.
Under tiden hade i transalpinska
Gallien (nuv. Frankrike) en rik
litteratur uppblomstrat på
landets språk, dels franskan i n. med
sina chansons de geste, dels den
provensalska trubadurpoesin i s.
Dessa båda arter av poesi gjorde
sitt intåg i Italien på 1200-t. I
n. Italien florerade den franska
chanson de gestediktningen, till
en början på franska, men så
småningom på ett egendomligt
blandspråk, ett slags fransk-italienska,
som användes ss. mera begriplig
för den stora massan.
Trubadurdiktningen omhuldades i s.
Italien, särskilt på Sicilien, först på
provensalska men sedan på
italienska, dock icke, och det är det
hart när gåtfulla, på siciliansk
dialekt utan på ett språk, som
mycket litet avviker från det
senare toskanska litteraturspråket.
Med hohenstaufernas fall 1266
förflyttades denna diktkonst till
mell. Italien, där den i Toscanas
fria städer Arezzo, Lucca, Pistoia
och Florens fann gynnsam
jordmån. Toscana hade länge i högre
kultur haft försteget framför
landets övriga provinser, och den
toskanska dialekten var den bäst
utvecklade av alla italienska
idiom, överträffande dem i
välljud och skönhet. Det är på
tos-kansk dialekt i förädlad form,
vi nu se Dante, Petrarca och
Boccaccio författa flera av sina
skrifter och härigenom lägga
grunden till den litterära
italienskan, vilken alltsedan denna
tid i stort sett bevarat sin fasta
grammatiska byggnad och stått
på samma höjdpunkt ända in i
våra dagar. Det är eg. blott vad
ordförrådet beträffar, som den
litterära italienskan sedan dess,
på grund av förändrade sociala
och politiska förhållanden m. m.,
undergått någon större
utveckling. De talrika akademier, som
särskilt mot slutet av renässansen
uppstodo i Italien, bland dem
Accademia della Crusca (se
Akademi sp. 193), ha även bidragit
till litteraturspråkets
konsolidering. — Skillnaden mellan å ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
