Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - International
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1451 International 1452
Hall i London bildades
Internationella arbetarassociationen, L’Association
Internationale des Travailleurs. En
kommitté, i vilken Marx blev den
ledande kraften, fick i uppdrag
att utarbeta stadgar, vilka på en
kongress i Genève 3—8 sept. 1866
godkändes jämte ett förslag till
program, benämnt
inaugural-adressen. Denna avsåg att föra
samman alla arbetarrörelsens
olika nyanser. Den ledande
tanken i kongressens beslut var
Kommunistiska manifestets:
arbetarklassens frigörelse måste
vara arbetarklassens eget verk;
kampen för denna frigörelse vore
ingen kamp för privilegier 1.
monopol, utan en kamp för lika
rättigheter och skyldigheter och för
avskaffandet av klassherradömet.
I:s generalråd förlädes till
London. Under de närmaste åren
framträdde skarp strid mellan
marxisterna och proudhonisterna
(se Proudhon), varvid
marxisterna förfäktade den
kollek-tivistiska, statssocialistiska idén,
medan proudhonisterna slogo
vakt om kommunismen. Den
förstnämnda riktningen segrade
på en kongress i Bryssel 1868.
1869 hölls kongress i Basel, där
ett uttalande gjordes till
förmån för kravet på jordens
socialisering. Kriget mellan Frankrike
och Tyskland 1870—71
återverkade synnerligen ofördelaktigt på I.
Den ryske anarkisten B a k u n i n
hade redan 1868 grundat Alliance
Internationale de la démocratie
sociale, vilken hade lyckats vinna
en del anhängare bland de
italienska, spanska och franska
socialisterna. Den hade sitt
centrum i Neuchåtel i Schweiz och
benämnes i den socialistiska
litteraturen även J u r aor
ganisa-t i o n e n. Under fransk-tyska
kri
get utsände den ett manifest till
I:s medlemmar o<h uppmanade
dem att sluta upp omkring
Frankrike, som ”nu representerade
Europas frihet”. I den
revolutionära rörelse, som 1871 utlöste sig
i Pariskommunen (se d. o.),
spelade Bakunins anhängare en
framstående roll, medan I:s
ledare med Marx i spetsen betraktade
rörelsen som ”en förtvivlad
dumhet”. De på grund av kriget och
Pariskommunen skärpta
motsättningarna inom I. ledde slutligen
till en katastrof. Då L 1872 höll
kongress i Haag, lyckades
generalrådet få Bakunin och hans
meningsfränder uteslutna. Beslutet
fattades med endast tre rösters
majoritet (26 röster mot 23) och
ledde till I:s splittring, vilken
torde ha påskyndats därav, att
generalrådet förlädes till New
York och blev ur stånd att på
tillfredsställande sätt utöva sin
funktion. 1876 upplöstes den. —
Andra I. Försök att
återuppbygga I. ledde till resultat först
1889. En kongress i Paris, från
vilken anarkisterna voro uteslutna,
konstituerade en ny I. på
grundval av relativt stabila partier i
de olika länderna. Kongressen gav
uttryckligen och oförbehållsamt
sin anslutning till marxismen och
gav I. karaktären av en rent
politisk sammanslutning. Den
utsände parollen om 1 maj som
demonstrationsdag för
åttatimmarsda-gen och underströk
nödvändigheten av den allmänna rösträttens
erövrande och
politisk-parlamen-tarisk aktivitet från
arbetarklassens sida. Flera kongresser följde.
Kongressen i Bryssel 1891
rekommenderade upprättandet av
internationella f ackf ören i
ngssekreta-riat, vilka skulle förmedla
förbindelser mellan fackförbunden inom
resp, yrken. Kongressen i Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
