Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indisk litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1339
Indisk litteratur
1340
domsprål och stilistiska finesser.
— Det indiska dramat torde ha
framgått ur mimiska
uppföranden vid religiösa fester. Den
framställda hypotesen, att det indiska
dramat påverkats av det grekiska,
torde icke hava fog för sig. I de
estetiska läroböckerna gåvos
utförliga anvisningar betr,
ämnesval, motivens behandling,
aktindelning m. m. Ämnena hämtades
från guda- och hjältesagan, hovet
1. det dagliga livet. Även burleska
skådespel funnos, däremot inga
tragiska. Märkligt är att endast
männen av de högsta kasterna
tala sanskrit, de övriga ävensom
kvinnorna prakritdialekter. Av
Kalidasas föregångare torde
böra nämnas B h a’ s a (början
av 200-t. e. Kr.), av vilken några
skådespel nyligen upptäckts, samt
författaren till dramat
Mrittjha-ka’tika (Den lilla lervagnen;
övers, av H. Andersson 1899), ett
exempel på den borgerliga
komedin, även innehållande vackra
naturbeskrivningar. Av Kalidasa
finnas tre dramer bevarade, bland
vilka Sjaku’ntala intar främsta
rummet. Bland senare dramer
märkas Ratna’vali (Pärlbandet;
övers, av H. Andersson 1892)
och Mudrara’ksjasa (Raksjasa
med sigillet; övers, av J.
Char-pentier i Ur Indiens klassiska
litteratur 1920), det förra från
början av 600-t., det senare från
mitten av 800-t. — Lyriken
har gamla anor. I vedasångerna,
epos och drama finnas betydande
lyriska partier. Som självständig
diktform är den däremot sen och
inledes först med Kalidasas
Meghadu’ta (”molnbudet”). Av
erotiskt 1. didaktiskt innehåll
äro de smådikter, som skrivits av
A’ m a r u och B h a r t r i h a’ ri
(600-t. e. Kr.) och som finnas
förenade i s. k. sjatakas (”samlingar
om 100”). Från 1100-t.
härstammar dikten Gitagovi’nda (”sången
om Govinda”) av Jajadeva, vari
Govindas, d. ä. Krisjnas, liv och
kärleksäventyr skildras. —
Romanen är sparsamt företrädd.
Märkligast är Da’ndins
Dasjakuma-ratja’rita (”de 10 ynglingarnas
äventyr”). Däremot är den indiska
litteraturen synnerligen rik på
fabler och sagor. Det mest
bekanta av de hithörande verken
är Pantjata’ntra (”femboken”)
från 2:a 1. 3:e årh. e. Kr. Det
översattes på 500-t. till pahlavi
och därifrån till ett flertal andra
språk, såväl orientaliska som
europeiska, och har övat ett betydande
inflytande ej blott på
sagosamlingar som Tusen och en natt utan
även på Europas
medeltidslitteratur. Samma är förhållandet med
Sjukasa’ptati (”papegojans 70
berättelser”), i vilka en papegoja
genom sina berättelser, en för varje
natt, hindrar en ung fru från att
begå äktenskapsbrott.
Bearbetning av ett större numera förlorat
verk är Khatasaritsa’ gara
(”sago-strömmarnas ocean”) av
Soma-d e’v a (1000-t. e. Kr.). — Till
den klassiska perioden hör även
en omfångsrik vetenskaplig
litteratur. Inderna hava med
förkärlek ägnat sig åt studiet av sitt
språk och hava nedlagt mycken
möda ej blott på grammatikens
(se Indiska språk) utan
även på lexikografins,
etymolo-gins, poetikens och fonetikens fält.
Synnerligen rik är den filosofiska
litteraturen. Ett stort antal olika
system finnas, av vilka dock
endast sex räknas som ortodoxa,
d. v. s. grundade på
vedatraditio-nen. Till dessa senare höra bl. a.
den s. k. mima’nsa, som utgör en
direkt fortsättning av
upanisja-dernas tänkande och som,
möjligen under buddhistisk påverkan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
