Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indianer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1297
Indianer
1298
byggda klippskrevor. —
Mexikos och Central - Amer i
-k a s I. Antalet I. är osäkert. I
Mexiko uppskattas det till minst
5 mill. I Central-Amerika är
indianelementet övervägande i
Guatemala, Honduras och Costa
Rica, i något mindre mån i
Nicaragua. Förutom smärre,
isolerade språk kunna några större
språkgrupper urskiljas, till vilka
de högre kultiverade
indianfolken höra. 1. Stammar av den
shoshoniskt - mexikanska
gruppen (jfr ovan om shoshoner).
Redan i s. Kalifornien börja
stammar av sonora -gruppen, vilken
har sin huvudutbredning i n.v.
Mexiko. Till n a h u a -gruppen
höra aztekerna, som först i
slutet av vår medeltid kommo till
makten i Mexikodalen (se A z
-tekiska riket), vidare p i
-pilerna i Nicaragua, vilka
utvandrat dit från Mexiko. — 2.
Mayastammar bilda det
förhärskande folkelementet i
Yuca-tan (se May afolk et), där
ända in på 1900-t. en mayastat,
Quintana Roo, hävdade sitt
oberoende. Mayastammar bilda även
ett talrikt folkelement i
Guatemala. En mayastam med från de
andra mera avvikande språk äro
huäxtekerna i mexikanska
staten Tamaulipas. — 3. Z a p o
-t ek er (och mixteker) bo
ännu relativt oblandade i Oaxaca.
— Sy d-Amerikas I. I
Syd-Amerika leva en mängd
indianstammar, talande olika språk, av
vilka några kunnat sammanföras
till större språkgrupper, ss. ar o
-w a k -, guarani - och k a r i b
-språken. Andra viktiga
språkgrupper äro chibcha, pano
och g é z. Särskilt längs med
Andernas östsluttningar är
språkförbistringen stor, i det att ofta
helt närboende stammar tala
all
deles olika språk. De mest
betydande indianfolken i Syd-Amerika
äro q u i c h u a och a y m a r a i
Peru, Bolivia och Ecuador. En
stor stam är araukanerna
i Chile. Andra viktiga stammar
äro c a m p a i Peru, j i v a r o i
Ecuador, chiriguano i
Bolivia. En liten stam, som ofta
omtalas i populära arbeten, är
botokuderna i öst-Brasilien.
Kända från svenska
reseskildringar äro bl. a. o n a på
Eldslandet, toba, choroti och
a s h 1 u sl ay från Gran Chaco
och ijca, motiloner och
goajiro i Colombia. —
Flertalet av Syd-Amerikas I. äro
åkerbrukare, blott få sakna
alldeles odlingar, ss. eldsländarna,
de sistnämnda av klimatiska skäl.
Potatis, majs och maniokväxt
odlades före européernas ankomst.
Det enda inhemska husdjuret
av ekonomisk betydelse är
lamadjuret, som av quichua och
ayma-ra användas som lastdjur och av
vars ull de förfärdiga vävnader.
Hunden fanns hos I. redan före
Columbus’ tid. I. på Argentinas
pampas fingo redan under 1500-t.
hästar och blevo ryttarfolk,
berömda för sin utomordentliga
ridkonst, överallt, där I. ha
tillgång till fiskevatten, spelar fisket
stor roll. Fisken skjutes med pil
och båge 1. fångas med gift, på en
del håll med håv. Jakten spelar ej
så stor roll. Det viktigaste
jaktvapnet är pil och båge, i n.v.
Syd-Amerika mångenstädes ersatta av
biåsrör, vartill vanl. också
användes pil. Biåsrörens pilar äro i
regel och ibland även bågarnas
förgiftade med curare. Ett
egendomligt, förr allmänt använt
vapen är kastträt. De beridna I.
i s. Syd-Amerika använda sig
mycket av boTas, ett vapen,
som består av två 1. tre i
rå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
