Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hardenberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
461
Hardenberg—Hardie
462
för Krieg und Friede (2 bd, 1918)
erhöll han Strindbergspriset 1922.
Ha’rdenberg. 1. Karl
August H., furst v. H., f. 1750, d.
1822, preussisk statsman. H.
avslöt freden i Basel 1795 och
efterträdde 1804 Haugwitz (se d. o.)
som utrikesminister, sedan han
stäckt planerna på brytning med
Napoleon. Han sökte sedan
bevara neutraliteten och fogade sig
med tvekan i Haugwitz’ avtal
med Napoleon, varför den senare
utverkade hans avskedande 1806.
Under slutet av fjärde
koalitionskriget (1807) var H. ånyo
utrikesminister. Efter nederlaget
ägnade han sig åt den inre
re-organisationen, blev statskansler
1810 och fullföljde 1810—12 det
efter v. Stein (se d. o.) avbrutna
stora reformarbetet. Med franska
revolutionens och än mer
Napo-leons verk som förebild
genomförde H. bl. a. skråtvångets och
hoveriets avskaffande samt
judefrigörelse. Utrikespolitiskt
motarbetade H. Napoleon och
medverkade vid brytningen 1813. H.
Friedrich Leopold v. Hardenberg.
Stålstick av E. Eichens.
Karl August v. Hardenberg. Målning av
Nils Gebauer.
utverkade 1815 Fredrik Vilhelm
III:s förhastade löfte om en
folkrepresentation. — 2.
Friedrich Leopold v. H., f. 1772,
d. 1801, tysk diktare under pseud.
N o v a 1 i s. H., som tidigt skrivit
de gripande elegierna Hymnen an
die Nacht, var en av den tyska
nyromantiska rörelsens
centralfigurer; åt dess idéer har han
skänkt uttryck i flera diktverk,
bl. a. den fantastiska
medeltids-romanen Heinrich von
Ofterding-en (ofullbordad, utg. efter H:s
död), i vilken förekommer ”Die
blaue Blume”, som sedan blivit
nyromantikens sinnebild.
Hardie [ha’di], James
K e i r, f. 1856, d. 1915, engelsk
arbetarledare. Efter att ha
arbetat ss. gruvarbetare blev han
fackföreningssekreterare och
grundade 1893 Independent
Labour Party (se d. o.),
vars organ, Labour Leader, han
utgav till 1903. Led. av
underhuset 1892—95 och 1900—15, var
han 1906—08 ledare för
arbetarpartiets parlamentsgrupp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
