Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekisk litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1501
Grekisk litteratur
1502
patetiska heroiska drama av
strängt ideal karaktär, i vars
utveckling de tre stora klassikerna
Ai’ skylos, So’fokles och
Euripides beteckna skilda
utvecklingsstadier, och i Aten
blomstrar nu också den likaledes
ur Dionysosfesterna uppkomna
komedin. På Sicilien ha doriska
diktare, Epik a’r mos och
S o’ f r o n från Syrakusa, redan
tidigare skapat och samtidigt med
den atenska utvecklat komedin i
konstnärlig form. Representant
för den atenska ”äldre komedin”,
vilken huvudsaki. är av politisk
prägel, är framför allt den store
satirikern Aristo’fanes, medan
den något senare ”mellersta
komedin”, som väsentligen sysselsätter
sig med parodier på tragikerna,
företrädes av bl. a. A n t i’ f a
-nes och A 1 e’ x i s. Även på
andra viktiga områden av andlig
kultur blir Aten under denna
period centrum.
Historieskrivningen överfördes från Jonien till
Aten av H e r o’ d o t o s,
”historieskrivningens fader”, och når
med Tuky’dides fram till
verklig kritisk forskning för att
med X e’ n o f o n få en delvis
moraliserande karaktär. Den
filosofiska litteraturen nygrundas av
den själv icke litterärt
verksamme S o’ k r a t e s’ store lärjunge
P 1 a’ t o n, vars dialoger genom
sin ädla och fulländade form även
rent litterärt utövat ett
djupgående inflytande. Den attiska
talar konsten (retoriken) — under
400-t. utbildad av
vältalighets-lärare som G o’ r g i a s och
Prota’goras — får under
följande årh. sin klassiska blomst
-ring med Iso’krates, Ai’ s k
i-n e s och framför allt
Demo’-s t e n e s, forntidens störste
vältalare. De exakta vetenskapernas
främste representant är
Aristo’-teles, forntidens mest
mångsidiga forskargeni. Av stor
litteraturhistorisk betydelse är dennes
lärjunge T e o f r a’ s t o s’
person-lighetsskildrande arbete Etiska
karaktärer. — Den
hellenistiska perioden (330
—30 f. Kr.) begynner med
Alexander den stores världserövring
och slutar med det romerska
kejsarrikets stabilisering genom
kejsar Augustus. Som kulturens
centrum framstår nu den
nygrundade staden Alexandria (efter
vilken denna period stundom
uppkallas), vid vars bibliotek den
äldre litteraturens skatter genom
noggrant filologiskt och
litteraturhistoriskt arbete räddas.
Epokens viktigaste insats utgöres av
lärd, vetenskaplig litteratur, och
även den skönlitterära alstringen
är ofta av utpräglat lärd
läggning. Särskilt omhuldad är
epiken, numera dock i huvudsak lärd
epigondiktning; den mest
betydande epikern är A p o 11 o’n i o s.
Typisk för tidens storstadsliv med
dess längtan till landsbygdens
herdeidyller är den realistiska
litteratur, som — delvis i avsiktlig
kontrast mot den lärda
diktningen —- nu uppstår, främst
representerad av Teo’kritos’
herdedikter. Närbesläktade med dessa äro
H e r o’n d a s’ ”mimjamber”,
dramatiskt formade, humoristiska
teckningar ur vardagslivet. Som
representant för det nyskapade
epylliet, en kort episk berättelse,
ofta av idyllisk karaktär, står den
även som lyriker verksamme
K a 11 i’ m a k o s. Nu lägges
också med talrika sagor och
reseskildringar grunden till en annan
ny diktart, romanen, vilken dock
först under den romerska
kejsartiden når sin fulla utveckling. Till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
