Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekiska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1493
Grekiska språket
1494
för Konstantinopels fall); 3)
nygrekiska. — Den klassiska
1. egentliga f o r n g r e k i s k a n
(till omkr. 300 f. Kr.) är splittrad
i en mängd starkt avvikande
lokala munarter; man urskiljer tre
grupper, vilka representera tre på
olika tider invandrade stammar
(som på många håll blandat sig
med varandra) : 1) attisk-joniska.
den förra i Ättika, den senare i
olika skiftningar på Euboia,
Kykladerna och Mindre Asiens
västkust samt i talrika kolonier;
denna grupp är den historiskt mest
betydande; 2) eoliska (i
vidsträcktaste mening) 1. akaiska i
det mindre-asiatiska Aiolis och på
Lesbos (= eg. eoliska,
representerad av Sapfo och Alkaios), i
Tes-salien och Boiotien
(sammanfattade under benämningen
nord-akaiska), i Arkadien och på
Cypern (syd-akaiska) ; 3) doriska:
a) eg. doriska i Lakonien,
Messe-nien, Argolis, Korint, Megara, på
Kreta, de sydliga Kykladerna och
Sporaderna med Rodos, i s.v.
hörnet av Mindre Asien samt i
kolonier, särskilt på Sicilien och i
Syd-Italien (Grae’cia ma’gna) ;
b) nordvästgrekiska i Fokis,
Lokris, Epirus m. fl. landskap.
Dialekterna i Elis och Pamfylien
äro svåra att hänföra till någon
bestämd grupp. — Den homeriska
1. episka dialekten är jonisk med
eoliska inslag, sannolikt
härrörande från ett äldre, eoliskt skede
i epikens utveckling; den blev
normgivande för all senare episk,
elegisk, epigrammatisk och
didaktisk diktning och har påverkat
även övriga poetiska stilarter,
minst dock Anakreons lyrik och
den jambisk-trokeiska poesin
(Arkilokos). Från den senare
utgår dialogen i den attiska
tragedin, vars språk väl i huvudsak
är attiskt men undviker vissa
Grekiska alfabetet.
Bokstav Ljud Namn
A a a alfa
B d b beta
r 7 g gamma
d 8 d delta
E e e (kort) epsilon
z t ts tseta
H y e (långt) eta
0 & t (th) teta
I t i iota
K z k kappa
A l 1 lambda
M u m my
IV v n ny
y £ ks ksi
3 o å (kort) omikron
n yr P Pi
p e r ro
E a s s sigma
T T t tau
T v y ypsilon
<J> <p f (ph) fi
X X k (kh) ki
P y ps psi
£2 w å (långt) omega
speciella egenheter och rör sig till
stor del med joniskt ordförråd. I
motsats därtill ha de tragiska
körsångerna en —- med tiden
alltmer mildrad — dorisk prägel;
den egentliga korlyriken
(Pinda-ros, Bakkilides) är skriven på ett
doriskt konstspråk utan lokal
karaktär med starka eoliska och
episka inslag. Detsamma gäller
om det till stilen artskilda
språket i Teokritos’ herdeidyller. Mera
folklig dorisk dialekt finnes i
fragmenten av den sicilianska
komedin (Epikarmos, Sofron)
samt i vissa partier hos
Aristo-fanes, som imitera spartanskt
samtalsspråk. Det äkta atenska
umgängesspråket finner man i
den attiska komedin samt hos
Platon. — Den äldsta prosan
utbildades i det mindre-asiatiska Jonien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
