Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färgspridning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
861
Färgspridning
862
s. k. normala F., som utan
svårighet särskiljer de sju
spek-tralf ärgerna, är trikromatiskt;
för detta s. k. färgsystem
erfordras tre olika, homogena ljus för
att genom blandning i vissa
proportioner framkalla alla de
färgförnimmelser, som hos
vederbörande individ äro möjliga. — Ett
färgsystem med endast två
erforderliga homogena ljus benämnes
dikromatiskt och ger upphov till
flertalet mera höggradiga
färg-sinnesdefekter, s. k. färgblindhet,
även daltonism efter John
Dal-ton (se d. o.), vilken, själv
färgblind, närmare undersökte
defekten; färgblindhet förekommer hos
3—4 % av alla manliga
individer ; hit höra dels de
röd-blinda och grönblinda,
dels de violettblinda. De
båda förstnämnda se i spektrum
blott två färgtoner, dels gult
(motsvarande den ”normales”
rött, orange, gult och grönt),
dels blått (motsvarande den
”normales” blått, indigo och
violett), skilda från varandra av
en grå 1. gråvit zon (den
”normales” blågrönt). De
violettblinda, vilka f. ö. äro ytterligt
sällsynta, se i spektrum endast rött
och grönt. — Kan varje
homogent ljus endast genom
variationer av ljusstyrkan framkalla
varje hos individen i fråga
möjlig färgförnimmelse, är
färgsystemet monokromatiskt;
individen är totalt färgblind
och uppfattar spektrum som ett
mer 1. mindre grått, färglöst
band. Även denna defekt är
ytterst sällsynt. — De lindrigare
färgsinnesrubbningarna,
övergångsformer mellan di- och
tri-kromater, träffas hos 3—4 % av
alla manliga individer och
omfatta de ofullständigt
färgblinda 1. med svagt
färg
sinne behäftade. — Till
närmare förklaring av näthinnans
funktion ha framkommit ett
flertal teorier (Young-Helmholtz’,
Herings, v. Kries’ m. fl.), som
arbeta med olika näthinneorgan,
element 1. substanser, men
problemet torde ännu icke få anses
slutgiltigt löst. — Det ovan sagda
beträffande förekomst gäller blott
de medfödda
färgsinnesdefekter-na, vilka träffas nästan endast hos
män samt äro ärftliga (s. k.
köns-bundet arv, se
Ärftlighets-1 ä r a) och obotliga. De trol. ej så
allmänna förvärvade defekterna
åtföljas vanl. av andra rubbningar
och förekomma vid sjukliga
förändringar i ögats inre 1. i
synnerven (vid sprit- och
tobaksmiss-bruk) samt vid avbrott i
hjärnans synbanor. Deras botlighet
beror på arten av grundlidandet.
— Insikten om
färgsinnesdefek-ternas stora praktiska betydelse
i en mängd yrken — framför allt
inom trafikväsendet — har
framkallat allt större krav på
färgsinnet hos järnvägs- och sjöfolk samt
flygare, men även hos lots- och
fyrväsendets, en del av
tullverkets, lantmäteristatens,
skogsvä-sendets personal m. fl. Flera
metoder finnas, dels för mer
ingående vetenskaplig, dels för
praktisk undersökning av färgsinnet.
I Sverige är sedan 1882 officiellt
föreskrivet Holmgrens
sefirgarns-prov, varvid vissa garndockor
föreskriftsenligt skola framletas
ur en samling dylika. Andra
metoder äro prövning medelst
färgade sken från särskilt
konstruerade lanternor samt med tavlor,
visande färgade siffror 1. andra
figurer på en botten i s. k.
för-växlingsfärg.
Färgspridning, se D i s p e r
-s i o n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
