Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
607
Fransk teater
608
sedermera upprättades speciella
organisationer, s. k. confréries.
Den ryktbaraste var Confrérie de
la Passion, som från 1402 ägde
privilegium på att uppföra
religiösa skådespel i Paris. Teatern
var då fullständigt skild från
kulten, ehuru både präster och
lekmän — undantagsvis även
kvinnor — uppträdde i mysterierna
under hela 1400-t. Höpital de la
Trinité, där en fast scen fanns
inrättad, disponerades av detta
sällskap, tills det 1539 flyttade
till Hotel de Flandres; 1548
flyttade man in i Hotel de Bourgogne,
där dock endast profanmysterier
samt moraliteter fingo spelas på
grund av ett s. å. utfärdat
förbud mot uppförande av bibliska
dramer i Paris. Därmed var den
medeltida teaterns öde beseglat.
Farser och sottier (se dessa ord)
spelades under den senare
medeltiden av särskilda ”narrsällskap”,
s. k. basoches (se Basoche). —
Renässansens
klassiciseran-de drama var uteslutande
hänvisat till halvprivata
föreställningar i kollegier och stormanspalats,
antingen i en för ändamålet
apte-rad sal 1. på gården — så Jodelles
Cléopåtre, som uppfördes av
studenter i Collège de Reims 1552.
Italienska commedia dell’
arte-trupper började vid denna tid
uppträda i Frankrike, och i
konkurrens med dem bildades även
inhemska trupper av
yrkesskåde-spelare, som bereste den franska
landsorten. Året 1599, då en dylik
trupp under ledning av
Valle-ran Lecomte för några
månader avlöste en italiensk på Hotel
de Bourgogne, anses som en
betydelsefull vändpunkt i fransk
teaterhistoria. Vid denna trupp
fungerade nämligen som
pjäsleverantör Alexandre Hardy, och hans
romaneska, likväl en viss
drama
tisk illusion åsyftande
tragikome-dier framtvingade en modifikation
av det medeltida
mansionsyste-met, så att visserligen dramats
olika lokaliteter på en gång voro
synliga, men ofta, ss. Mahelots
regiplaner visa, sammanställda
till en arkitektoniskt enhetlig
scenbild efter italienskt mönster.
— Klassicismen. Valleran
Lecomte, som återkom i flera
repriser, blev från 1628 med sin
trupp bofast i Hotel de
Bourgogne, som emellertid f. å. fick en
farlig konkurrent i Théätre du
Mar ais under M o n d o r y, som
bl. a. spelade Corneille, även Cid
(1636), och därmed slog det stora
slaget för ett enhetligt scenrum i
praktiken, sådant den
klassicistiska dramaturgin föreskrev. Det
var emellertid en tredje
landsorts-trupp, den som på 1740-t. bildades
av M o 1 i è r e, som skulle komma
att spela den avgörande rollen vid
skapandet av en fransk
national-scen. Från 1658 blev denna trupp
bofast i Paris, där den inom kort
drog till sig icke blott publiken
utan även flera av de förnämsta
skådespelarkrafterna vid de äldre
teatrarna. Dessa hade 1669
förökats med en lyrisk scen (se
Fransk musik). När Molière
dog (1673), slogs den halvt
upplösta truppen i Théåtre du Marais
ihop med hans, och 1680 drabbade
samma öde genom ett kungligt
lettre de cachet truppen i Hotel de
Bourgogne. Kärnan i den sålunda
uppståndna Théätre-Frangais (se
d. o.) 1. Comédie-Frangaise, som
det officiella namnet lyder,
bildades alltså av Molières trupp. —
Den franska skådespelarkonstens
utveckling är väsentligen knuten
till Comédie-Francaise. Dock
fun-nos i Molières gamla trupp
utom han själv flera lysande
förmågor, liksom också vid Hotel de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
