Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk litteratur - Fransk musik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
603
Fransk musik
604
efter emancipation från Paris och
anknytning till det
nationellt-provinsiella (B a z i n,
Bordeaux, P é r o c h o n, Revel,
m. fl.). Å andra sidan har Pierre
L o t i bildat skola med sin
exotism. En genre, som spelat en
mycket stor roll under senare tid,
är bildningsromanen; dess
rykt-baraste verk är R o m a i n
Rollands Jean-Christophe. Andra
arbeten av liknande art ha
skrivits av Marcel Proust m. fl.
— Den franska humanistiska
vetenskapen företer under 1800-t. en
rad av lysande namn, utom de
förut nämnda bl. a. historikerna
G u i z o t och Fustel de C o
u-långes, filosofen Fouillée,
litteraturhistorikern
Brune-t i è r e, essayisten F a g u e t,
språkforskaren och
litteraturhistorikern Gaston Paris
m. fl.
Fransk musik. Musiklivet
spirade först inom kyrkans murar.
Den gregorianska sången, införd
av Pippin den lille, omfattades
med livligt intresse och odlades
vid sångarskolor, av vilka
särskilt den i Metz blev ryktbar.
Småningom uppstod en
lekman-n amusik, delvis företrädd av
vandrande spelmän (joglearer),
vilkas repertoar i några fall
bevarats. Bättre känd är den
vokalmusik, som från Provence spred
sig över landet, och bland de
trubadurer, som skänkte melodi åt
tidens diktning, märkes konung
Thibaut av Navarra (d. 1253),
hos vilken skönjes en anklang till
nordfranska folkvisan. En viktig
insats gjordes även av Adam
de la Halle (se d. o.). Från
1100-t. blev Paris medelpunkten
för teorin om den flerstämmiga,
kontrapunktiska musiken, ars
an-ti’qua, och när denna, ytterligare
utbildad på annat håll, ars no’va,
på 1300-t. åter nådde Frankrike,
frammanade den med Philippe
de Vitry och efterföljare ett
rikt musikliv. Under ett senare
skede blev Jannequin
skaparen av en ny a cappellasång av
programartad natur. Från och
med 1500-t. förmärkes
humanismens inflytande på musiklivet.
Inom vokalmusiken framträdde
en intimare samhörighet med
texten, betingad av den franska
versens ombildning efter antikt
mönster. Sitt språkrör fick denna
strävan mot större enkelhet och
natur i den av Baif 1570
stiftade Académie de poésie et
musique, vars främste musiker
var Claudin Le Jeune.
En avläggare av denna rörelse
var hovbaletten, som likväl
redan i början av 1600-t.
urartat och mist sin dramatiska
karaktär. Livskraftigare och
mera lysande blev däremot en
annan efterföljare, den franska
operan, vilken främjades av den
1669 upprättade och sedan dess
under olika benämningar
oavbrutet verkande Académie royale de
musique. Ehuru av italiensk
härstamning erhöll denna konstart
genom anslutning till det
franskklassiska dramat, en uttrycksfull
deklamation samt föreningen av
kör och balett snabbt nationella
särdrag och lyckades, företrädd
av flera lysande representanter
(L u 11 y, C a m p r a, R a m e a u
m. fl.) länge hävda sin ställning.
På 1700-t. började den
komisk-romantiska operan med P h i 1 i
-d o r, Monsigny, Grétry
och d’ A 1 a y r a c genom sin
rytmiska livfullhet samt behagfulla
och innerliga melodik ett
segertåg långt utanför Frankrikes
gränser. (Se Opera.) Även
instrumentalmusiken, i sin större
form utövad av hovkapellen, vann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
