Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
559 Franska språket 560
nationella favoritspråk. — Som
reaktion mot klassicitetens
pu-rism och regeltvång infördes med
romantiken (Rousseau,
Chateau-briand, Victor Hugo) större
frihet beträffande såväl ordförrådet
som metriken och syntaxen. Den
realistiska skolan och än mer den
naturalistiska ha i detta
avseende gått än längre, varjämte
ordförrådet fått ett stort
tillflöde av lånord och tekniska
uttryck, icke minst från England,
förmedlade genom vetenskap
och tidningsväsende, handel,
industri, sport, modets växlingar
o. s. v. — F. talas utom i
Frankrike av ung. 100,000 inv. på
Normandiska öarna, 3 mill. belgare,
S00,000 schweizare och 90,000
be-byggare i de italienska alperna,
inalles mellan 40 och 41 mill.
inv. i Europa, och utom Europa
av 3 å 4 mill. i n. Afrika och
övriga franska kolonier samt
1 % mill. kanadensare, vilkas
språk emellertid alltsedan
invandringen på 1600-t. bevarat en
del säregna drag. — Uttal och
ortografi. Karaktäristiskt för
fransmännens uttal är deras i
regel tydliga, av stark
muskelspänning kännetecknade
artikule-ring av språkljuden; läpparnas
rörelser äro större än för
svenskan och tungans läge mera
framskjutet och höjt. Liksom för varje
annat språk kan man skilja
mellan tvenne uttal: 1) det i gängse
samtalsspråk förekommande (la.
conversation) och 2) det vid
deklamation, föredrag, stundom
på scenen o. s. v. använda (le
discours soutcnu). Det förra
karaktäriseras av raskare tempo
och är mindre vårdat; det senare
är långsammare och
eftertryckligare, vokaler såväl som
konsonanter artikuleras tydligare, det s. k.
stumma e uttalas i flera fall (så
alltid i sång), och bindning
(mellan ett ords slutkonsonant och
följande ords begynnelsevokal)
iakttages mera noggrant.
Tryckaccenten är i franskan
någorlunda jämnt fördelad på alla
stavelser: na-på-le-åi) (Napoleon),
om också i allmänhet den sista
hörbara stavelsen uttalas något
starkare än de övriga. — Det
franska alfabetet begagnar sig
av följande diakritiska tecken:
’ 1’accent aigu [laksaqtägy’],
1’accent grave [laksai)gra’vv],
* 1’accent circonflexe [-[sirkårj-flä’kks],-] {+[sirkårj-
flä’kks],+} „ la cédille [sedi’jj], ’
l’ apostrophe [lapåstrå’ff], " le
tréma [lo trema’].
Vokalernas uttal: a är dels ett bakre a
ss. i sv. hat, långt 1. kort, t. ex.
tasse [tas], tåche [tasj, långt a],
uppgift, pas [pa]; dels ett främre
ss. i sv. hatt, mal [mall], tache
[tasj], fläck; é samt e framför
stumt d, r, z uttalas ss. e i sv. se:
blé [ble], nez [ne]; è samt e
åtföljt av hörbar konsonant i samma
stavelse 1. av annan stum
konsonant än d, r, s, uttalas ss. ä i sv.
lät, lätt: mère [mär], ciel [siäll].
Eljest uttalas e ss. ytterst kort
och svagt ö, t. ex. me [mo], petit
[pøti’] (i sammanhängande tal
blir detta e ofta stumt, il est petit
= il ä pti), justement [jystoma’p],
1. är alldeles stumt, t. ex. vie [vi],
acheter [asjte’]; undantagsvis
uttalas e ss. kort främre a, före
nn, t. ex. i solennel [sålanäTl],
före mm i femme [famm], kvinna
och i adverbialändelsen -emment
[ama’q]; è uttalas ss. öppet långt
ä-ljud: bete [bät] ; i, y ss. sv. i:
ile [il], Tyr [tir] ; o antingen
ss. slutet å-ljud ss. i sv. på: pot
[på] 1. öppet (öppnare än i sv.
boll) : poli [påli’]; u uttalas
ungefär ss. sv. y: mur [myr];
ai, ei i regel ss. öppet ä: vrai
[vrä], neige [näj]; au, eau ss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
