Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
497
Frankrike (Historia — 500)
498
samma tid inträngde trol. från
n.ö. keltiska stammar, som av
romarna tillädes namnet galler
och. snart behärskade området
mellan Pyrenéerna och
Medelhavet i s., Alperna och Rhen i ö.,
Engelska kanalen i n. och
Atlanten i v., efter dem kallat
Gallien. I n.ö. Gallien bosatte sig
ett särskilt keltiskt folk,
belgier, som efter hand uppgick i
gallerna. — Det fria
Gallien (500—52 f. Kr.). Gallerna,
av vilka en del omkr. 400 f. Kr.
togo i besittning n. Italien
(Gal-lia cisalpina) och härjade Rom
387 f. Kr., medan andra delar
trängde in i s. Tyskland och
vandrade till Grekland, t. o. m.
till Mindre Asien (Galatien),
ägnade sig i Gallien åt åkerbruk,
bergsbruk och handel samt nådde
en jämförelsevis hög kultur (bl. a.
lärde de sig av grekerna
skriv-och räknekonsten). Politiskt voro
de delade i över 70 stammar med
en huvudort för varje stam,
vilken ort var både helgedom,
tingsställe och fästning. Stammen
hade en konung 1. hövding, men
styrelsen utövades av stormännen
med adeln 1. krigarklassen i
spetsen. Stort inflytande hade
prästeståndet, druiderna (se d. o.), som
bildade ett över hela Gallien
utbrett förbund. En mängd gudar,
främst naturgudomligheter,
dyrkades. Tvedräkten mellan
stammarna förlamade deras
motståndskraft mot yttre fiender.
Sedan Gallia cisalpina omkr. 220
f. Kr. blivit romersk provins,
bildade romarna omkr. 125 också
av s. E. en provins (Gallia
nar-bonensis). Caesar fullföljde sedan
erövringen av Gallien, som för
500 år blev en del av romerska
riket. — Gallien s s.
romersk provins (52 f. Kr.—
481 e. Kr.) fick nu del av
romersk civilisation, utan att
befolkningens nationalitet
undertrycktes. Landet uppodlades och
städer anlades. På 200-t. började
kristendomen mera allmänt
spridas. Genom hårda skatter
ruinerades de mindre jordägarna,
vilkas jord så småningom lades
under väldiga domäner. Det
begynnande förfallet kunde icke hejdas
genom en på 300-t. genomförd
ökad centralisation av
förvaltningen. De germanska
grannfolken, som redan före Caesars tid
brutit in i landet, gjorde allt
häftigare anlopp, och kort efter det
Gallien ingått i den
västromer-ska rikshalvan (395), följde dess
fullständiga upplösning (se
Folkvandring). N. om
Pyrenéerna grundades ett
väst-gotiskt rike, v. om Alperna ett
burgundiskt och i n.ö. ett
fran-kiskt. En av de viktigaste
fran-kiska stammarna, den saliska,
fick 448 till hövding en M e r o
-vig, efter vilken m e r o v i n g •
c r n a s dynasti uppkallats.
Mero-vig samverkade med romarna vid
hunnernas besegrande 451 (se
A11 i 1 a). Hans sonson K1 o d
-vig (481—511) krossade den
sista romarhären vid Soissons
486. — Det frank i sk a
Gallien (486—752). Klodvig
vände sig sedan mot de övriga
germanrikena i Gallien och blev
herre över alemannerna 496,
gjorde burgunderna
tributskyldiga 500 och besegrade
västgöterna 507. Han avlivade
rivaliserande frankiska hövdingar och
var vid sin död herre över hela
Gallien. Sina hirdmän gav han
förläningar, benefi’cia, och
skapade därigenom en adel, som till
en början utgjorde en mäktig
härskarklass men som så
småningom sammansmälte med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
