Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Francesca ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
449
della Francesca—dei Franceschi
450
arbeten fördela sig i tvenne
huvudgrupper: historiska pasticher
och samtidsskildringar.
Mästerverket inom den förra är La
rotisserie de la reine Pédauque (1893;
Drottning Gåsfot, 1899), en
Parisskildring från 1720-t., i vilken
förekommer F:s yppersta figur,
den lärde och originelle filosofen
abbé Jéröme Coignard; bland de
senare intages främsta platsen av
Le lys rouge (1894; Den röda
liljan, 1902), en kärlekshistoria,
sammanvävd med utsökta
skildringar från Florens, vars vapen
(en röd lilja i vitt fält) givit
boken dess namn. Av F:s övriga
verk märkas historiska romaner,
ss. Thais (1890; sv. övers. 1891)
och Les dieux ont soif (1912;
Gudarna törsta, s. å.), en rad
novellsamlingar, ofta med medeltida
legendmotiv, och självbiografiska
skildringar (Le livre de mon ami,
1885; Min väns bok, 1920; m. fl.),
en biografi över Jeanne d’Arc
(1908) m. fl. Aktuella
förhållanden i Frankrike (bl. a.
Dreyfus-processen) beröras i serien
Histoire contemporaine: L’orme
du mail (1897; Under almen,
1905), Le mannequin d’osier (s.
å.; Korgdockan, 1906), L’anneau
d’amétlvyste (1899;
Ametist-ringen, 1906) och M. Bergeret ä
Paris (1901; Herr Bergeret i
Paris, 1907). I förklädd form
återvänder samma skarpa
samhällskritik i L’ile des pingouins (1908;
Pingvinön, .1910). F:s
litteraturartiklar i Le Temps äro samlade
i La vie littéraire (4 bd, 1889—
92). — F:s författarskap är
starkt intellektuellt betonat.
Hans grundåskådning är radikal,
men färgad av en pessimistisk
skepticism, starkt påverkad av
Renan. Hans utsökta och klara
stil präglas av en mild ironi. Han
har utövat ett vittgående infly-
15. — L e x. IV. Tr. 24. 3. 24.
Federigo da Montefeltre, hertig av
ITr-bino. Målning av Piero dei Franceschi.
(Uffizlerna. Florens.)
tande på den samtida
litteraturen, även i Sverige, där särskilt
Hj. Söderberg framträtt som
hans lärjunge och översättare. —
F. erhöll 1922 Nobelpriset i
litteratur.
della Francesca [-tjä’ska], se
dei Franceschi.
dei Franceschi [-tjä’ski],
P i e r o, även kallad Piero
della Francesca, f. omkr.
1420, d. 1492, italiensk målare,
en av renässansens mest
målmedvetna och banbrytande
konstnärer. Han utbildade framför allt
den perspektiviska
framställningen av rummet och det plastiska
återgivandet av
människogestalten. Hans verklighetssinne är
inträngande och omutligt, men
samtidigt med detaljskärpa uppnår
han en monumental
helhetsverkan. Högst når han i de munera
svårt skadade fresker, som skildra
det heliga korsets legend i kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
