Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fossano ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
da Fossano—Fossil
398
korthårig, rödgul, på ryggen
mörkare, benen korta, svansen
lång. Längd c:a 1,5 m., varav
svansen c:a 7 dm. F. är en farlig
fiende för bl. a. höns och smärre
husdjur.
da Fossano, se
Borgog-n o n e.
Fossé [fåse’], fr., dike, grav,
skyttegrav.
Fossi’l (av lat. fo’ssilis,
uppgrävd) , stundom kallade p e t r i
-f i k a’ t e r 1. ”försteningar”,
rester 1. spår av forna tiders växter
och djur, inbäddade i bergarter
och jordlager. Om dylika rester
äro av yngre datum och, ss.
fallet är med de i kvartärtidens
torvmossar inbäddade växterna, ej
undergått större förvandlingar,
kallas de subfossil. Nu
levande organismer betecknas som
r e c e’ n t a. — Växt fossil äro i
synnerhet i äldre geologiska
formationer i n k o 1 a d e, d. v. s. ha
undergått förmultning (se d. o.),
som resulterat i bildandet av kol.
Antagl. utgöra torv, brun- och
stenkol (se dessa ord) olika
stadier i en och samma, under
vatten begynnande
förmultningspro-cess. Påskyndas processen, t. ex.
genom självantändning, talas om
förkolning. Hos inkolade
växter kan efter lämplig
prepara-tion ofta t. o. m. den anatomiska
strukturen hos fastare
vävnads-rester studeras. F. bildas
stundom också i kalktuff och vulkanisk
tuff. I synnerhet hos tjockare
växtdelar ersättas de organiska
beståndsdelarna ibland helt och
hållet av kiselsyra 1. kalk, som
intränger i växtens vävnader.
På detta sätt ha t. ex. de
”förstenade skogarna” utanför Kairo
och i Yellowstone National Park
bildats. Dessa äkta
försteni n g a r s inre struktur, som
göres tillgänglig för studium
me
delst slipning, avspeglar icke
sällan in i minsta detalj växtens
byggnad. Ett mera sällsynt
beva-ringstillstånd är inneslutning i
bärnsten. Är växtsubstansen helt
och hållet försvunnen hos F.,
föreligga avtryck, vilka ofta nog
återge resternas urspr. form i
den fullkomligaste avgjutning.
Med växtfossil ha i synnerhet förr
ofta förväxlats dendriter (se d.
o.). — En förutsättning för
bildning av djurfossil är, att djuret
tämligen snart efter döden omges
av något ämne, som motverkar’
kroppens sönderfallande (genom
förruttnelse, förvittring,
mekanisk åverkan etc.). I havet äro
möjligheterna för fossilisering
gynnsammast. Djurkroppar och
stundom även t. ex. spår och
ex-krementer inbäddas i det fina
slammet på havsbotten. Mjuka,
skelettlösa delar förstöras i allm.
Blott undantagsvis och endast i
särskilt finkorniga bergarter
(leror, lerskiffrar, kalkstenar etc.)
äro hud och muskelvävnad
bibehållna. I grövre bergarter, ss.
sandstenar, sipprar vattnet
lättare igenom och förstör F.
Kalk-och kiselhaltiga djurdelar äro
särskilt motståndskraftiga. Om
slam insvämmas i ett djur, t. ex.
en snäcka, så att hålrummet
fullständigt fylles, bildas en inre
avgjutning. Förstöres sedan skalet,
återstår förutom det yttre
avtrycket en stenkärna. Även
av djur förekomma äkta
förste-ningar. Förstenade exkrementer
kallas k o p r o 1 i’ter. På
fastlandet kunna djurrester fossiliseras
i vatten (sjöar, mossar), salt,
flygsand, vulkanisk aska,
kalktuff, bärnsten étc. I bärnstenen
bevaras blott de yttre
konturerna i avtryck, medan de inre
delarna fullständigt sönderdelas. I
Sibiriens frusna jord ha
mammu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
