Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fluorescein ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
Fluorescein—Fluss
174
flusspat, kryolit (se dessa ord),
och ingår i form av kalciumfluorid
i ben och tandemalj. F.
framställdes första gången av Moissan 1886
genom elektrolys av fluorvätesyra
i närvaro av kaliumfluorid. F.
är i kemiskt hänseende ytterst
reaktionskraftigt och förenar sig
med alla grundämnen utom syre,
kväve, klor och ädelgaserna. —■
Föreningar. Fluorväte, HF,
är en färglös, i vatten ytterst
lätt-löslig gas, som vid avkylning
förtätas till en färglös, hygroskopisk
och rykande vätska med
kokpunkten -f- 19°,4 C. Såväl gas som
lösning äro giftiga och etsande och
framkalla på huden svåra sår.
Fluorväte upptäcktes 1771 av
Scheele, som erhöll gasen genom
uppvärmning av flusspat med
svavelsyra; detta förfaringssätt
användes fortfarande i praktiken.
Vattenlösningen av fluorväte
kallas fluorvätesyra och
upplöser alla metaller utom bly, guld
och platinametallerna. Syran
angriper även glas under bildning av
lättflyktig kiselfluorid, SiF4,
och den kan därför ej förvaras i
glasflaskor; i stället användas
paraffinerade guttaperkaflaskor.
Fluorvätesyra användes vid
etsning av glas, vid framställning av
vätesuperoxid (se d. o.), som
tillsats vid elektrolytisk
framställning av klorater och persulfater
samt (på grund av sin
desinfekterande verkan) vid
spritfabrikation för att hindra jäsning till
mjölksyra och ättiksyra.
Fluorvätesyrans salter kallas f 1 u o
-ri’der. Natriumfluorid, NaF,
användes till konservering av
trä. Dubbelsaltet
natrium-alumi-niumfluorid, Na3AlFe, bildar
mineralet kryolit, och
kalciumfluorid, CaF2, mineralet flusspat. K
i-selfluorvätesyra, H2SiF6,
framställes genom upplösning av
kiselsyra i fluorvätesyra; er
hålles tekniskt som biprodukt vid
superfosfatfabrikation.
Fluorescein [-sjei’n] (av lat.
flu’or, flöde),
resorci’nfta-1 e i’ n, en till
trifenylmetangrup-pen hörande organisk förening,
upptäckt av v. Baeyer 1871. F.
uppstår genom upphettning av
resorcin med ftalsyreanhydrid och
användes som utgångsmaterial
för framställning av eosiner. F:s
alkaliska lösningar visa
fluor-escens i gröngult.
Fluorescens [-sjä’ns] (av lat.
flu’or, flöde), en optisk företeelse,
som består däri, att då ljusstrålar
(särskilt kortvågiga, ss. blåa och
violetta) träffa vissa ämnen, t. ex.
uransalter, bariumplatinacyanur,
eosin- 1. kininsulfatlösning, dessa
själva utan temperaturstegring
utstråla ljus (av mera långvågiga
strålar). På F. beror t. ex., att en
eosinlösning synes röd, då vitt ljus
faller igenom densamma, men
grönaktig i påfallande, d. v. s.
reflekterat, ljus. De osynliga,
ultravioletta strålarna i
solspektrum omvandlas till synliga,
om de falla på en skärm av
bariumplatinacyanur (jfr
Röntgenstrålar). F. iakttogs första
gången av Brewster 1838 och
undersöktes närmare av Stokes 1852.
Fluori’t, se Flusspat.
Fluss (trol. av lat. flu’æio,
blodtillströmning), populärt,
numera sällan använt uttryck för
inflammation; fortlever i orden
halsfluss och huvudflusspiller.
Fluss l- f 1 u s smede 1,
lättsmälta ämnen, som stundom ingå
i beskickningen vid framställning
och smältning av metaller. Vissa
F., t. ex. flusspat, koksalt, borax
och vissa silikater, tjäna till att
göra slaggen kvickfluten och att
förhindra oxidation av metallen;
andra F. ha oxiderande, resp,
reducerande inverkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
