Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finksläktet - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1567
Finland
1568
yttre stjärtpennor. Två
artei-med lokalraser i Europa, n. Asien
och n. Afrika. Längd 16—17 cm.
Skogs- och lundfåglar; leva av
frön, insekter m. m. Boet bygges
i träd. Bofinken, Fringilla
coeTebs, är allmän i större delen
av Sverige. Hanen har huvud och
hals ovan blågrå, rygg brun,
övergump gulgrön, huvudets
sidor och bröstet brunröda, buk vit,
vingar brunsvarta med två vita
tvärband. Honan är ovan
grönaktigt gråbrun, under gulgrå, på
buken vit. 2—7, ljust rödgråa
1. blågröna, mörkfläckiga ägg.
Flyttfågel; en del individer
övervintra stundom i s. och v.
Sverige. Fridlyst. — Hos
berg-f i n k e n, Fringilla
montifrin-giTla, är hanen under sommaren
ovan glänsande svartblå med vit
bakrygg och övergump, under vit
med rostgult bröst. Honan är
ovan svartbrun med gråbruna
fjäderkanter. Allmän i
fjälltrakter, söderut till Dalarna. Ägg
5—7, brunaktiga, fläckiga.
Flyttfågel; en del övervintra i Skåne.
Finland, S u o m i, republik i
n. Europa, gränsar i n. till Norge
och N. Ishavet, i ö. till Ryssland,
i s. till Finska viken, i v. till
Bottniska- viken och Sverige.
Landets nordligaste punkt är
belägen på 70° 6’ 30”, den
sydligaste på 59° 48’ n. br., den
östligaste på 32° 48’ 30” och den
västligaste på 19° 7’ ö. 1. F:s
kuster vid Bottniska och Finska
vikarna äro nästan överallt rikt
utbildade ss. skärgårdar. Bland
viktigare ögrupper märkas vid
inloppet till Bottniska viken Åland
med åländska skärgården samt
den stora ön Kimito, mitt på
västkusten Björkö med en mindre
skärgård samt längre norrut den
isolerade Karlsö. De enda mera
betydande inskärningarna i
kus
ten äro Viborgska viken i s.ö. och
Ule älvs mynningsvik i n.v.
Liksom Sverige har F. fordom varit
indelat i landskap: Egentliga
Finland, Nyland, Karelen,
Savo-laks, Tavastland, Satakunta,
Österbotten, Lappmarken samt
Åland (se kartan sp. 1582). Areal
387,565 kvkm. 3,366,000 inv. —
Naturbeskaffenhet. F. är rikt
kuperat men saknar större höjder.
Högfjäll med toppar över 1,000
m. finnas — i ringa antal —
endast i landets n.v. hörn, som
skjuter in mellan Sverige och
Norge, där Halditstjokko i
Enontekis skn når 1,353 m. ö. h.
I s. och mell. delarna av landet
stiga bergen ingenstädes över 500
m:s höjd. Geologiskt ingår F. i
det fennoskandiska
urbergsområdet, och dess berggrund bildas till
största delen av gnejser, graniter
m. m. Stora lagerserier finnas
dock, vilka, ehuru utan fossil,
visat sig vara urspr. uppkomna av
sedimentära bergarter, yngre än
urberget men äldre än kambrium
och silur. De indelas efter sin
inbördes ålder i tre
huvudformationer, den kaleviska, den
jatu-liska och den jotniska, vilka
bestå av lerskiffrar, sandstenar,
konglomerater m. m. I s. delen
av landet, dels n. om Ladoga,
dels n. om Finska vikens ö.
del, bildas berggrunden av
post-siluriska, mycket lättvittrande
eruptiver, s. k.
rapakiviberg-arter, vanligen graniter, vilka
även uppbygga Åland. På näset
mellan Ladoga och Finska viken
går fast berg endast på få ställen
i dagen och bildas här av
silu-riska bergarter. Berggrunden har
föga inflytande på landets
topografi, som i stället bestämmes av
de kvartära istidsavlagringarna,
moräner och rullstensåsar.
Särskilt märkliga äro de båda stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
