Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1273
Europa
1274
Sydtyskt skogslandskap. Schwaben.
bergen endast i Skottland nå
större höjd. Island bildar en
av isolerade berg och bergskedjor
avbruten högslätt. Skandinaviska
bergskedjan följer i stort sett
halvöns v. kust. — Ryska slätten
awattnas av floderna Petjora,
Dvina, Volga, Don och Dnjepr;
stora delar av n.v. Ryssland och
angränsande delar av Finland av
Neva. Alpernas nordsluttning,
ungerska och valakiska slätterna
samt stora delar av de
mel-lantyska bergens område,
Karpa-ternas sydsluttning och
Sieben-bürgens berg awattnas av
Donau. På Alperna upprinna
bl. a. Rhöne och Rhen.
Frankrike awattnas huvudsakligen
genom Seine, Loire och Garonne.
över nordtyska låglandet
framflyta bl. a. Elbe, Oder och
Weich-sel. På Pyreneiska halvön
märkas floderna Duer o, Tajo,
Gua-diana, Guadalquivir och Ebro.
Apenninska halvöns största flod
är Po. Skandinaviska halvöns
vattendrag äro små i jämförelse
med de stora europeiska
floderna; de största äro
Klarälven-Göta älv och Glommen. Utom de
stora salta inhaven, Kaspiska
havet och Svarta havet, har E.,
särskilt i n. flera större insjöar.
Störst äro Ladoga och Onega i
n.v. Ryssland, Vänern, Vättern
och Mälaren i Sverige, Saima
jämte därmed sammanhängande
sjöbäcken i ö. Finland, Pejpus
mellan Estland och Ryssland.
Vid Alpernas nordrand ligga
Bodensjön och Genévesjön samt i
v. Ungern Plattensjön och
Neu-siedlersjön. Särskilt rikt på
småsjöar är det fordom nedisade
området i n.v. E., i synnerhet
Skandinaviska halvön, Finland och
nordtyska låglandet samt
trakterna närmast ö. härom. -—•
Geologi. E:s berggrund är av
mycket skiftande art. De många
bergskedjorna uppbyggas i regel
av en kärna av urbergarter, kring
vilka genom veckningsprocesser
yngre lager blivit uppresta. De
skandinaviska och finska
halvöarna bildas dock huvudsakligen
av urbergarter, ss. gnejser,
graniter, kristalliniska skiffrar
m. m., och utgöra tillsammans
Fennoskandias
urbergsområde. S.ö. härom utbreda sig
över stora vidder fram till övre
Dnjepr och Don paleozoiska
bergarter tillhörande silur-,
devon-och karbonformationerna, medan
ryska låglandet ända fram till
det av urberg uppbyggda Ural
bildas av mesozoiska formationer,
ss. krita, och tertiär samt kring
övre Volga trias. Närmare Ural
vidtaga pä nytt paleozoiska berg-
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
