Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Donau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453
Donau
454
Donau. Dürrensteins ruiner t. v. (Österrike).
Järnporten 1890—96). För
undvikande av förhärjande
översvämningar ha på flera håll
omfattande regleringar av
flodomloppet måst göras, särskilt i
närheten av Wien, där floden 1868
—81 helt omgrävdes och nu rinner
fram i en rak kanal. Deltalandet
har en areal av 2,600 kvkm. De
viktigaste mynningsarmarna äro:
i n. Kiliagrenen, som för den
största vattenmängden, mellerst
Sulinamynningen och i s. S:t
Georgs kanal. Flodtrafiken går
genom Sulinamynningen, enär
dé övriga utloppen i
allmänhet spärras av sandbankar.
Nästan hela D:s lopp är segelbart,
varför floden för de länder, den
genomflyter, är en synnerligen
viktig trafikpulsåder. Genom en
1846 färdigbyggd kanal, Ludwigs
—Donau—Mainkanalen, står D. i
förbindelse med Rhen (Main) ;
kanalförbindelser såväl med Oder
som med Elbe ha varit
ifrågasatta. Bland städer vid D.
märkas i Württemberg Ulm, i Bayern
Regensburg, i Österrike Linz
och Wien, i Tjecko-Slovakiet
Pressburg, i Ungern Budapest,
i Jugoslavien Belgrad, i
Rumänien Turnu-Severin, Cernavoda
och Galati samt i Bulgarien
Rusjtsjuk. D:s hela längd utgör
2,860 km. och flodområdet
omfattar över 300,000 kvkm. —
Ge
nom Parisfreden 1856
upprättades en internationell kontroll
över trafiken på D., utövad
genom den s. k. europeiska
Donau-kommissionen med uppdrag att
öva uppsikt över
flodmynningarna och hålla dem fria från alla
hinder för sjöfarten.
Kommissionen, som flera gånger fick sitt
mandat förlängt, bestod vid
världskrigets utbrott av 8 stater.
Versailles-, Saint-Germain-,
Neu-illy- och Trianonfrederna 1919
bestämde nya regler för
Donau-trafiken, närmare fixerade genom
en internationell konvention av
23 juli 1921 mellan Frankrike,
Belgien, Storbritannien,
Grekland, Italien, Rumänien,
Jugoslavien, Tjecko-Slovakiet, Tyskland,
Österrike, Ungern och Bulgarien.
Navigationen förklaras fri för
alla nationer, och uppsikten skall
utövas av 1) europeiska
Donau kommissionen (i
Galati), med uppgift att
kontrollera samma del av floden
(Braila till mynningarna) som
den tidigare kommissionen med
samma namn, numera bestående
endast av Frankrike,
Storbritannien, Italien och Rumänien (ev.
andra europeiska stater, som
av de nämnda länmas tillträde) ;
2) internationella
Dona ukom missionen (i
Pressburg), med uppgift att
kontrol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
