Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stille-Werner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1589
a. b. Stille-Werner—Stinksvamp
1590
enskilda truppstyrkors chefer,
om allmänt S. av de krigförandes
regeringar. Bestämmelser härom
finnas i Haagkonventionen 1907.
a. b. Stille-Werner, Sthlm,
innehar fabrik (grundad 1841) för
tillverkning av rostbeständiga
kirurgiska instrument,
hushållskni-var, skärmaskiner m. m.
Stillfrö, se S i s y m b r i u m.
Stilling, eg. Jun g
(Jung-S.), Johann Heinrich, f.
1740, d. 1817, tysk skriftställare,
prof, i nationalekonomi i Marburg
1787, i statskunskap i Heidelberg
1804. S., vilken stod i nära
förbindelse med Goethe under dennes
Strassburgtid, skrev
självbiografiska arbeten samt
mystisk-spiri-tistiska skrifter. S:s
författarskap har en starkt pietistisk
prägel.
Stillingsön, badort i Myckleby
skn, Göteb. L, med naturskönt
läge vid Orusts ö. kust.
Stiltje (av holl. stilte,
stillhet), vindstilla.
Stilton [stiTltn], by i
Hun-tingdonshire, mell. England.
Stil-tonosten (se Ost sp. 1461)
tillverkas huvudsakl. i
Leicester-shire men har uppkallats efter S.,
enär den förr fraktades dit för att
med diligens befordras till London.
Sti’lus, stylus, lat., se D i p
-t y k.
Stim, förk. för Svenska
tonsättares
internationella musikbyrå (se d. o.).
Stimula’ns, plur. s t i
mula’ n t i a (av lat. stimula’re,
egga), retmedel, livande medel;
eggelse. — S t i m u 1 e’ r a, egga,
uppigga. — St Emu lus, eggelse.
Stimule’rande medel, s t i
-mula’ntia, incita’ntia,
upplivande medel (jfr Excitantia).
Sti’nde, Juli u s, f. 1841, d.
1905, tysk författare, bekant
för en populär serie humoristiska
småborgerliga romaner
(Buchhol-zens in Italien, 1883; Borgarfolk
på resa, 1885; Die Familie
Buch-liolz, 3 dir, 1884—86, sv. övers.
1885—87).
Stingrockor 1. s p j u t r o c
-kor, Dasya’tidae, en fam. Ro c ■
k o r, vanl. med en sågtandad
gifttagg på stjärten. Huvudsakl.
varma hav.
Stinkbrand, se Sotsvampar.
Stinkdjur, se S k u n k.
Stinkflyn, Hetero’ptera, en
underordn. Skinnbaggar med
vanl. trådformiga antenner, bred
halssköld och framtill
läderarta-de, baktill tunna, genomskinliga
täckvingar. S. ha stinkkörtlar
med illaluktande sekret. Leva av
växtsafter, suga blod 1. förtära
andra insekter 1. deras larver. C: a
500 svenska arter. Till S. höra
bl. a. Pentato’midae,
vattenskinn-baggar och vägglöss.
Stinkkalk, orsten (se d. o.).
Stinknäsa, se Näsans
sjukdomar.
Stinkröta, se Y n g e 1 r ö t a.
Stinksländor, Chryso’pidae, en
fam. tämligen små, gröna N ä t
-vingar med trådsmala
antenner och relativt stora vingar. S.
leva av växtsafter, larverna,
b 1 a d 1 u s 1 e jonen, av
insekter, spec. bladlöss. Allmän är bl. a.
Chryso’pa vulga’ris. Bredd
mellan vingspetsarna 25—30 mm. —
De liknande, med S.
närbesläktade florsländorna,
Hemero-bi’idae, äro vanl. mindre.
Stinksot, se Sotsvampar.
Stinksvamp, stink- 1.
giktmurkla, liksvamp,
PhaTlus impudi’cus, till
buksvamparna hörande svamp. Den
liknar som ung ett hönsägg
och är då dold i marken.
Senare spränges det yttre höljet
och en murkleliknande
fruktkropp skjuter upp, vilken har ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
