Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stenåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1541
Stenåldern
1542
l i’ t i s k a tiden är redan från sin
början representerad av fynd från
stora delar av Europa, visande,
att befolkningen snabbt brett ut
sig över stora områden. Mycket
snart utkristallisera sig inom
detta europeiska
stenåldersområ-de smärre områden med mer
markerad kultur. Utom Europa är
detta fallet t. ex. med Egypten,
vars S. var betydande och
avslutades årtusenden före den
europeiska. — I Norden, där rikedomen
på stenåldersfynd är särskilt stor,
indelas den neolitiska S. vanl.
i äldre och yngre S., i stort
markerade i kulturen av oslipade,
resp, slipade flintredskap. S:s
början i Norden torde kunna
förläggas omkr. 15,000 år tillbaka. 1
Nord-Europa har man
parallelli-serat kulturutvecklingen under
denna tid med nivåförändringarna
efter istidens slut. Under
Ancy-lusperioden (jfr
Ancylus-s j ön) finner man i Norden den
äldsta bebyggelsen, i Danmark
och delvis även i Sverige
representerad av den s. k.
Maglemose-kulturen (se d. o.). Därpå följer
Litorinaepoken (se Litorina-
Redskap från yngre stenålder. Fr. v.
t. h.: båtformig yxa av grönsten,
tunn-naekig flintyxa, flintdolk, flintsåg
(överst), flintyxa och spjutspets av
skiffer.
Gravkärl från stenåldern
(gånggrifts-tid).
havet), som markerar
övergången mellan äldre och yngre
nordisk S. I Danmark påträffas
vid de dåv. kusterna särskilt
talrika boplatser, de s. k.
kjökken-möddingerne (se d. o.).
Kjökken-möddingkulturens redskapsformer
i flinta (kärn- och skivyxor) äro
vanliga även i Götaland, särskilt
dess sydligaste delar. I andra
delar av Norden efterbildades
kärn-yxorna i annat stenmaterial
(grönsten). Detta gäller de s. k.
Lihult- 1. Nöstvetyxorna, så
benämnda efter fyndorter i resp.
Bohuslän och s.ö. Norge, i vilka
trakter grönstenskulturen är
särskilt starkt utvecklad och
varifrån den spritt sig över stora
delar av mell. Sverige. Den uppbars
av jägar- och fiskar stammar,
vilka särskilt i de östsvenska
landskapen efterlämnat ett stort
antal boplatser. — Efter
Litorina-tidens landsänkning följde en
landhöjning, vilken i Norden
inleder den yngre stenåldern. Detta
skede har av O. Montelius indelats
i fyra perioder: 1) trindyxtiden,
markerad framför allt genom
grönstensyxor med rund 1. oval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
