Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stenos ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1535
Stenriket—Stensättning
1536
Stenskvätta. Hane. Längd 19—22 cm.
sumptrakter 1. underlag för
trä-palissader, antas härröra från
förhistorisk tid. De förekomma
på Gotland och Öland samt i
Östergötland.
Stenriket, populär benämning
på den oorganiska naturen i
motsats till djur- och växtriket.
Stenroth, Otto, f. 1861,
finländsk bankman, 1907—08 och
1909—18 chef för
Fastighetsban-ken, 1919—23 ordf, i styrelsen för
Finlands Bank, 1908—09 senator
och chef för handelsexpeditionen,
en tid 1918 utrikesminister.
Stenröse, se G r a v r ö s e.
Stensalt, se B e r g s a 11.
Stens bruk, se Finspång.
Stensele, socken i Västerb. 1.,
pastorat i Luleå stift. 6,025 inv.
Stenshuvud, berg i s.ö. Skåne,
vid Hanöbukten, utgörande
Lin-derödsåsens sydöstligaste del.
Högsta punkt 150 m. ö. h.
Stensimpa, se Simpsläktet.
Stensiö, Erik, f. 1891,
pa-leontolog, avdelningsföreståndare
(med titeln prof.) vid
Riksmuseets paleozoologiska avdelning
1923. Har utfört
banbrytande undersökningar över fossila
fiskar och genom en fulländad
teknik bl. a. lyckats ur
undersökningar av primitiva devonfiskar
utvinna resultat, som äro
revolutionerande för uppfattningen om
fiskarnas utvecklingshistoria.
Stenskvätta, Saæi’cola
oena’n-the, en art Trastfåglar. Hos
hanen är ryggen askgrå, pannan,
ett band över ögat, övergumpen
och buken vita. Honan ovan
gråbrun, under vit med rostgul
anstrykning, på bröst och framhals
rostbrun. Europa, n. Asien;
allmän i Sverige. Häckar i stenrös
o. d. Ägg 5—7, blå- 1. grönvita.
Flyttfågel. Fridlyst.
Stensnitt, se B 1 å s s t e n.
Stensnultra, Ctenola’brus
suiTlus, en art Läppfiskar.
Rygg vanl. rödbrun, buk vit. En
svart fläck vid ryggfenans
framkant och vid stjärtfenans bas.
Längd 15—18 cm. Allmän vid
Sveriges västkust och i s.
Östersjön, nära stränderna.
Stensonska gången, se
Lukt-o r g a n.
Stensopp, se R ö r so p p a r.
Stenstil, se Lapidarstil.
Stenstorp. 1. Socken i Skarab.
1., jämte Brunnhem, S.
Kyrke-torp, Segerstad, Valtorp och
Hå-kantorp pastorat i Skara stift.
1,095 inv. — 2.
Municipalsam-hälle i S. 1, vid Västra
stambanan. S. är utgångspunkt för Hjo
—S: s och Lidköping—Skara—
S:s järnvägar. 770 inv.
Stenström, Karl, f. 1869,
ämbetsman, politiker, hovrättsråd i
Svea hovrätt 1909, konsultativt
statsråd i Staaffs andra ministär
1911—14, landshövding i
Väster-norrl. 1. sedan 1918. S. var liberal
led. av F. K. 1918—lagtima
riksdagen 1919.
Stensättning, i regel
förhistoriska minnesmärken av i rad 1.
kretsar lagda 1. resta stenar, i
allm. förekommande på gravfält
1. omslutande enstaka gravar. Om
kontinentens S. se M e g a 1 i
-tiska monument. En art S.
äro skeppssättningar (se d. o.).
I övrigt förekomma i Sverige S. i
form av enkla geometriska
figurer samt av labyrinter och
do
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
