Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Statsvetenskap ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1487
Stavar—Stavenow
1488
Stavanger. Domkyrkans korparti.
smyckade koret, den norska
höggotikens stilrenaste verk. S., som
har en utmärkt hamn, är näst
Oslo och Bergen Norges förnämsta
exporthamn (fisk och
jordbruksprodukter) och centrum för
fisk-konser vindustrin. Järnväg till
Flekkefjord. — S., som omtalas
redan på 1000-t., gjordes av
Sigurd Jorsalafar omkr. 112,5 till
biskopssäte. 1682 flyttades detta
till Kristiansand (jfr nedan S. 3).
— 2. Se Rogaland. — 3. S.
bis-p e d ö m m e, stift i Norge,
upprättat 1925 genom utbrytning ur
Agder bispedömme och omfattande
Rogaland fylke. Biskopssäte S. 1.
Stavar, se öga.
Stavby, socken i Uppsala 1.,
jämte Tuna pastorat i Uppsala
stift. 865 inv.
Stave, Erik, f. 1857, exeget,
prof, i Uppsala 1899—1922,
domprost 1917—22. S. är en av
ban-brytarna i Sverige för en
vetenskaplig, historisk-kritisk
bibelutläggning. Bland hans skrifter
märkas Daniels bok, översatt och
förklarad (1894), Vber den
Ein-fluss des Parsismus auf das
Ju-dentum (1898) samt en mängd
läroböcker och
populärvetenskapliga monografier. 1901—23 utgav
S. Bibelforskaren.
Stavelse, som är ett omstritt
fonetiskt begrepp, kan definieras
ss. ett ljud, resp, en
ljudförbindelse, bestående av ett
sonori-tetsmaximum, resp, av ett sådant
jämte mindre sonora ljud. Tala är
således tvåstavigt, därför att det
innehåller två sonoritetsmaxima,
nämligen de båda a, skilda av det
något mindre sonora l. I andra
ord är l tvärtom mera sonort än
närmast angränsande ljud, t. ex.
i handel (där e i vardagsspråk ej
uttalas); a och l äro här
stavelsekärnor 1. sonanter (se d. o.), kring
vilka ordets mindre sonora ljud
gruppera sig. I det enstaviga pst
är s stavelsekärna, därför att det
är mera sonort än p och t. Det’är
omöjligt att exakt ange gränsen
mellan två S.; ofta går den inne i
ett ljud, som åtskiljer
stavelsekärnorna (t. ex. i fallet). — Även
trycket spelar en viss roll. Fiol
och fjol t. ex. kunna ibland skiljas
blott därigenom, att vid det förra
utandningen uppdelas på två
moment. För vad som ligger emellan
två tryckmaxima (enl. vissa
forskare riktigare: tryckminima)
användes termen
tryckstavel-s e. Det ovan definierade
stavelsebegreppet blir då
ljudstavelse. — Kort kallas en S., som
innehåller kort vokal med 1. utan
följande kort (”enkel”)
konsonant, övriga kallas långa.
Korta S. under stark accent finnas ej
i nutida svenska. — öppen
kallas en S., som slutar på vokal
(motsats: sluten S.).
Stavelseskrift, se Alfabet.
Stavenow, Ludvig, f. 1864,
historiker, prof, vid Göteborgs
högskola 1895—-1914 (dess rektor
från 1909) samt vid Uppsala univ.
1914 (dess rektor sedan 1918). S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
