Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Språkband ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1357
Språkband—Språkgeografi
1358
ett samhälle, kallas levande
S. i motsats till de döda S.,
vilka hållas vid liv blott för
vissa syften (t. ex. den gamla
grekiskan och latinet, vilka båda
även kallas klassiska S. i
motsats till de moderna).
I senare tid har man på
konstlad väg skapat internationella
hjälp - 1. världsspråk (se
Esperanto) vid sidan om
nationalspråken. — Med
avseende på byggnaden indelas S.
i fyra typer: m o n o s y 11 a’
biska, p o 1 y s y n t e’ t i s k a,
aggluti ne’rande och f 1 e k
-t e’ r ande. De monosyllabiska
språken kallas även i s o 1 e’ r an
-d e, vilket innebär, att de sakna
böjningar och att meningarnas
byggnad markeras genom
ordställning och lösa grammatiska
hjälp-ord. Klyftan mellan dessa typer
behöver ej vara oöverstiglig; ett
flekterande S. torde t. ex. ha
framgått ur ett agglutinerande och kan
övergå i ett mer 1. mindre
mono-syllabiskt. Detta synes i viss
mån ha varit fallet med
kinesiskan, och av västerländska S.
visar särskilt engelskan exempel
på en utveckling av liknande
art (småord få alltmer ersätta
böjningsändelser). -—- Om man
sätter kulturspråk som
motsats till primitiva S.,
ut-säges därmed eg. intet om
språktypen ; båda kunna vara lika
fullkomliga uttryck för resp,
själsinnehåll, men själsinnehållet är i
förra fallet djupare och rikare,
och detta röjes naturligtvis bl. a.
i språkliga fakta (förmåga att
uttrycka både det konkreta och
det abstrakta, rikedom på
modus-betecknande uttryck o. s. v.). —
Även inom samma språksamfund
kan man utskilja olika språkliga
enheter. Gentemot riksspråk
ställas dialekterna 1. folk-
må 1 e n, gentemot bildat S.
ställes v u 1 g ä r s p r å k. Från
detta senare bör skiljas
slangspråk, ett slags avart av
fackspråk, varmed eljest åsyftas de
till ett bestämt fack 1. yrke
hörande termerna. Mot talspråk
sättes skriftspråk, den
säregna språkform, som utvecklas
i en litteratur, vilken sträcker sig
över en längre tid. Talspråket
(som också kan återges i skrift)
är otvunget, skriftspråket bundet
av allehanda hänsyn. I den mån
dessa båda språkformer utbildat
ett större antal karaktäristiska
egenheter, ställas de i inbördes
motsats ss. skilda s t i 1 a r t e r.
—- Stundom betecknar S. även en
motsats till stil (se d. o.). —
Förmågan att förstå S. har
betecknats som passivt S. i
motsats till det meddelande, a k
-t i v a S. Iakttagelser på vissa
högre djur visa, att de båda
formerna av S. kunna utvecklas
oberoende av varandra.
Språkband, i den medeltida
konsten bandslingor, på vilka
bibelord, namn o. d., som hänföra
sig till figurerna, äro anbragta.
Språkfamilj, se Språk sp.
1356.
Språkfilosofi, vetenskapen om
(det mänskliga) språkets
förutsättningar, väsen och liv. De
tidigare i S., företrädesvis med
spekulativ metod, avhandlade
problemen (t. ex. om språkets
uppkomst) ha på senare tid fått
träda i bakgrunden till förmån
för studiet av mera direkt
iakttagbara företeelser inom levande
språk. För denna empiriskt
inriktade, med modern psykologi
samarbetande S. användes ofta
termen språkpsykologi.
Språkforskning, se
Språkvetenskap.
Språkgeografi, vetenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
