Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sighraf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
527
Sigill
528
Två sigill på urkund från 1346,
utvisande Bååthska (t. v.) och Sparreska
ättevapnen.
ett S., blev förlusten offentligen
kungjord, varefter det
förklarades dödat. Sedan
namnunderskriften under nya tiden åter börjat
spela större roll, gick bruket av S.
tillbaka. I Sverige äro S. nu
erforderliga blott under viktigare
officiella akter samt (som
försegling) på vissa slags
värdeförsändelser. — De äldsta kända svenska
S. äro konung Karl Sverkerssons
och ärkebiskop Stefans från
1160-t. (se ill. sp. 526). Från 1100-t:s
slut påträffas S., som tillhört
Birger Brosa (se ill.) och från början
av 1200-t. S., som använts av
biskopar, abboter och stormän. Av
de senare är Sigtrygg Bengtssons
av 1219 (se H e r a 1 d i k, fig. 1)
det äldsta. Från mitten av 1200-t.
nämnes ett domkapitelsigill och
har man det äldsta kända
stads-sigillet, Kalmars (se ill.). —
Stundom användes dubbla S., i
det på huvudsigillets baksida
trycktes en annan stamp, s. k.
ko’ntrasigill, i regel tillhörande
samma ägare; då båda S. äro av
samma storlek, benämnes
dubbelsigillet myntsigill. Vanl. är dock
kontrasigillet mindre och
innehåller en förenklad upprepning
av huvudsigillet 1. visar detta
sigillägarens bild och kontrasigillet
hans vapen e. d. Kontrasigillet
användes även självständigt.
Särskilt furstliga personer använde
merendels samtidigt flera S.,
varav de större förbehöllos
viktigare och mera officiella
handlingar. Av de mindre S. voro
stundom vissa reserverade för
särskilda slag av akter, ss. t. ex.
domsigill (sigillum ad cqu’sas).
Denna mindre typ benämnes även
signe’t 1. sekre’t. Det senare
betecknade urspr. ett för hemligare
1. förtroligare brev avsett S. men
blev sedermera liktydigt med S.
Den ännu gängse beteckningen
”under K. M:ts sekret” infördes i
Sverige av Gustav III och avser
vissa expeditioner, som utfärdas
utan föregående anmälan hos
konungen av därtill
befullmäkti-gade ämbetsmän, nu Högsta
domstolen och Regeringsrätten.
Härvid användes numera det vanliga
rikssigillet. — Under medeltiden
avtrycktes S. vanl. i vax,
dock förekom även metall, deg
(oblat) 1. lack. Metallsigillen,
s. k. bullor, voro vanl. av bly,
ibland under viktiga
statsurkun-der av guld (jfr Bulla). S.
förvaras ofta i påsar av tyg 1. läder,
sedermera i små askar 1. kupor av
metall 1. trä. I Sverige äro de
runda S. vanligast, dock för
andliga personer de spetsovala. Efter
innehållet brukar man indela S.
i skriftsigill (med inskrift, namn,
monogram 1. initialer, bildsigill
(med helgon, byggnad 1.
symbolisk bild), porträttsigill (med
bild av ägaren; hit höra de
s. k. ryttarsigillen), vapensigill
(med heraldisk framställning).
Sigillomskriften är i allm. på
latin och innehåller ägarens namn
i genitiv, föregånget av sigillum,
secre’tum, signe’tum 1. förk. S.
S. är i allm. fästat vid
pergamentsbrevet med ett särskilt
hänge, som kan vara en ur
bre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
