Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Seychellerna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
463
Sfenoid—Sforza
464
Sfinxen vid Gize.
Sfenoi’d, den hemiedriska
pyramidformen inom tetragonala
och rombiska kristallsystemen
(se Kristall sp. 1337 f.).
Sfi’nkter (av grek. sfi’ngein,
tillsnörpa, strypa), ringformad
muskel kring vissa mynningar i
kroppen (bl. a. pupillen, munnen,
ändtarmens mynning), vilka S.
vid sin sammandragning
förtränger 1. sluter.
Sfinx (grek., eg. stryperska),
ett i forntidens mytologi och
konst förekommande fabelväsen
med rovdjurskropp och fågel-,
vädur- 1. vanligast
människo-huvud. — I Egypten var S.
symbolen för en gud 1. konungen
och tilltroddes beskyddande makt.
Den framställdes med liggande
lejonkropp, utsträckta f ramben
samt idealt uppfattat manligt
huvud, bärande de konungsliga
vär-dighetstecknen, hårklädseln och
den s. k. Uraeusormen (Aspis).
Storleken växlar; störst är den
berömda, ur klippan uthuggna S.
vid Gize (55 m. lång, 20 m. hög).
Hela alléer av S. anlades ofta upp
till templen (se ill. till
Karna k). — I Grekland uppfattades
S. som ett gåtfullt, illasinnat
väsen och framställdes med
kvinnohuvud och vingar. Med
särskild fruktan berättades om en S.
på en klippa nära Tebe; hon
föreläde alla förbipasserande en gåta
och dräpte dem, då de icke kunde
lösa den. Då Oidipus löst gåtan,
störtade S. sig ned från klippan.
— S. användes ofta i överförd
bet.: tystlåten, gåtfull person.
Sforza [sfå’rrtsa], italiensk
härskarätt i Milano. Dess storhet
grundlädes av den lågadlige M u
-zio degli Attendoli (enl.
en tradition bondson), f. 1369, d.
1424. Han förvärvade ss.
kondot-tiär bl. a. i Neapels tjänst stor
ryktbarhet och erhöll namnet S.
(”styrka”). Hans illegitime son
Francesco (Frans) S., f.
1404, d. 1466, kondottiär i
Milanos tjänst, förmäldes med en
dotter till siste ättlingen av huset
Visconti och gjorde sig några år
efter dennes död själv till Milanos
hertig 1450. Han hävdade med
kraft sin ställning och förde en
i stort sett fredlig regering.
Fran-cescos yngre son Ludovico
(Ludvig) S., kallad il M o r o
(den svarte), f. 1451, d. 1508,
be-mäktigade sig 1481 styrelsen.
Hänsynslös som politiker, var
Ludovico Sforza. Målning av Ambrogio
de Predis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
