Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Morlanda i socknen med samma namn. Släkterna Darre, Baad och Bildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
på den tiden uppträdande men kort efter utdöd eller försvunnen släkt, ej
bekommer en lika stor arvslott, torde likvisst Darres jordadomän varit
avsevärd. 4
Huruvida Guthorm själv eller hans arvingar försålt godset torde numera
ej kunna avgöras. Sannolikt ha de inom ej mindre än 12 kyrksocknar spridda
gårdarna efter hand blivit försålda, tills slutligen huvudgården med en del
underliggande i slutet av 1400-talet blivit inköpt av Lucie Pedersdatter Oxe,
änka efter norska riksrådet Erik Björnssön (Skaktavl). 5 Han skrev sig till
Morlanda och var liksom Erik Sæmundssön till Jored en ivrigt
svensksinnad man. I februari 1449 sammanträda dessa båda med väpnarna Peter
Nilssön, Hans Krakow och Einar Fluga på Bohus, varvid de,
åberopande sig på ärkebiskopens och flera biskopars, riddersmäns och bönders
önskan, förbundo sig att arbeta för Karl Knutssons i Sverige val till norsk
konung. 6
Kristian I blev emellertid i juni samma år i Marstrand korad till Norges
konung.
Erik Björnssöns dotter, Sidsel, var gift med Knut Aslakssön (Baad)*,
som skriver sig till Bröden i Norge, och hade i sitt äktenskap med honom
sonen Knut Knutssön, vilken skrev sig till såväl Bröden som Moland, samt
dottern Agnes, gift med den svenske adelsmannen Johan Arendtsson (Ulf)
till Sjöholm, lagman i Södermanland.
Knut Knutssön blev fru Sidsels arvtagare och bosatte sig på Morlanda.
Hans liv är en bild av den mänskliga lyckans obeständighet. I sin
ungdom försäljer han, som närmare skildrats under Ström, till herr Henrik
Krummedike Bergeströms kvarn (Lilla Edet) i Västergötländ och lämnar
honom därjämte tionde- och fjärdepart i allt sitt gods såväl i Sverige som
i Norge. Enligt ett par vittnens utsago vid en senare ägotvist, skulle han
härvid handlat i oförstånd, skrämd av herr Henriks antydan om att han
förverkat konungens nåd, som medelst dessa mutor kunde återvinnas.
Emellertid synes han även framdeles ofta varit i behov av
penningeförsträckningar, vilket pantebrev och reverser till lagmannen Jon Pakke i
Tönsberg, Erik Abrahamsson [Lejonhuvud] m. fl. bära vittne om.
Konungens nåd synes han emellertid ha förvärvat. År 1502 är han i
hovtjänst och beordras kort tid därefter att samman med Henrik
Krummedike, med friborne och frälsemän samt understödd av folk från köpstäderna
hejda Knut Alfssöns (Tre Rosor) infall i Norge.
Sedan Knut Alfssön vid en underhandling med Henrik Krummedike
blivit röjd ur vägen, blir Knut Knutssön hövitsman på Akershus, en på den
*) Skrives även Baat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
